Vedervärdigt...

Okej. Vi började med den s.k. "intensivamningen" igår. Svea skulle äta varannan timme och fick inte somna till vid bröstet utan suga rejält i 10-15 min på varje sida.
Hon ammade vid tre-snåret på bvc så jag ställde klockan på 17, 19, 21 och 23 för att, plikttroget, lyda detta "goda" råd. Jag vill ju gärna slippa kvällssnuttandet och givetvis vill jag att Svea ska gå upp i vikt.
17-amningen gick bra. Inga problem där. 19-amningen gick något sämre då hon ideligen somnade vid bröstet. Jag fick pet, pet, peta och ret, ret, reta och byta blöja för att hålla henne igång. Svea har en tendens att amma bra i 3-5 minuter, sedan slaggar hon till och tappar "sugfokus".
Vid halv åtta ringde mitt kusinbarn. Det dröjde inte länge förrän Svea vaknade till och ville amma. Men nu skulle jag ju vänta till kl. 21 innan nästa amning. Och ingen napp fick jag ge heller. Sveas irriterade gny eskalerade till arga och sedan förtvivlade skrik. Jag fick avsluta samtalet och försöka få ordning på den lilla. Den nyblivna pappan fick också rycka in och försöka distrahera henne. "Liiiiten stund till, sedan får du mat. Liiiiten stund till!" Jag kände mig elak mot Svea och tårarna brände bakom ögonlocken. Fy faaan för denna metod. Men så försökte jag tänka att det "bara" handlar om en förändring i rutinerna (vilka rutiner?) och att hon snart skulle vänja sig. En lite kinkig övergång på några amningar sedan skulle tvåtimmarsgrejen funka. Yeah right.
Vi fick henne att lugna sig genom att jag bar på henne i en bärsjal. Hon somnade och jag tänkte: "Det kanske handlade om närhet och tröst - inte mat?"
När klockan var tio i nio fick hon amma igen. Då var inte Svea på hugget utan jag fick peta, reta och greja precis som vid 19-matningen. Inge roligt alls. Denna gång
höll hon sig dock lugn efter amningen och somnade gott igen.
Vid 23-tiden var det dags igen. Ännu en gång var Svea inte alert utan ville hellre sova. När jag petat och retat mig igenom en halvtimme och skulle lägga tillbaka henne vaknade Svea till ordentligt och DÅ ville hon amma. *suck!*
Jag hindrade henne inte utan tillät henne amma. Varje gång hon somnade till och jag lade ner henne - började hon kinka. Jag beslöt mig för att gå till sängs.
Kinkandet och skrikandet verkade aldrig upphöra. När hon äntligen verkade mätt och nöjd och jag försiktigt kunde lägga henne att sova - då kaskadspydde hon upp en stor del av mjölken och sedan ville hon (givetvis) amma igen! Jag trodde jag skulle bli knäpp. Vid halv två lugnade hon sig och vid det laget var jag helt färdig. Hade, under den sena amningen, ställt om alarmet ett antal gånger då jag insåg att de amningstider som först gällde - hela tiden blev framskjutna. När vi väl somnade sov vi båda gott.
Halv fyra var det åter dags för matning. Peta, reta, väcka. Men tack och lov somnade vi båda om efter det. Halv sex - peta, reta, väcka och när jag skulle lägga henne - kink och skrik... Fick fortsätta amma en stund tills hon var nöjd. Då hade vi suttit i 45 minuter och jag kände att jag bara avskyr denna jävla tvåtimmarskur! Sköt fram halv åtta-amningen till åtta. 3 minuters effektiv amning - sedan somnade Svea. Peta, reta, väcka. FY FAAAAAAAAAN! När jag ammat färdigt la jag Svea hon sin pappa och gjorde frukost. Nu sitter jag här och skriver. Om en halvtimme är det amningsdags igen...

Ja, visst fan låter det helt sjuk?!? Det går helt emot mina egna instinkter och min egen magkänsla. Men, jag ska ändå försöka fullfölja detta "goda råd" för att se om det hjälper till med vikten. När det gäller kvällssnuttande kan det helt enkelt handla om att min mjölk är för "tunn" och där tänker jag att mjölkersättning kan göra susen. Flera goda vänner (och förbaskat duktiga mödrar) har sagt att jag inte ska vara rädd att använda mjölkersättning - just på kvällen inför natten. Både barnet och jag kommer att få sova bättre och därmed bli nöjdare och lyckligare människor.