Anis - bra eller a....?

Våra snälla grannar Nahid och Foad kom förbi en sväng nu i kväll. De hade med sig en present till Svea samt finmalen anis, som, enligt dem båda, ska göra underverk med barnamagar. Man kokar ca ½ dl vatten och blandar i en tsk anis. Sedan silar man avkoket genom en fin sil eller kaffefilter och låter vätskan svalna av. En tesked 3-4 ggr per dag (ex: morgon lunch, middag, kväll) ska göra Svea gasfri och glad. Även som ammande mamma ska det vara bra med anis. Tydligen ska det främja mjölkproduktionen. Nu ska vi testa detta och se om det funkar!

Det nappar inte...

Testar nappar. (Inlägget kommer att skrivas klart när napparna är färdigtestade.) AVENT från Apoteket - Ganska rak napp i silikon, 0-6 mån. Omdöme: Tycker inte om. Spottar ut. Troligtvis är den för lång och kanske för hård. ESSKA från Ica Maxi - Napp med sned gummituta i silikon och samma napp i latex, 0-6 mån. Omdöme: Latexen är mjukare än silikonen och nääästan godkänd men verkar vara lite för stor och spottas ut direkt 4 gånger av fem. TOMMEE TIPPEE - Silikonnapp med något kortare och mindre gummituta, 0-3 mån. Räfflad - for you pleasure. Haha! Eller inte... Omdöme: Spottar ut vid första testet. Ska prova några gånger till... NUK - Skall införskaffas om inte TOMMEE-nappen funkar... Sista försöket!

Amma mer - amma mindre

Först hade vi lite problem med Sveas vikt. Hon gick ner i vikt och BVC uppmanade till regelbundna måltider - ofta. Vi fick inte vänta för länge mellan målen utan vi skulle väcka Svea om hon sov längre än 2 - 2,5 timme. Nu har vi, som sagt, problem med Sveas mage. Sköterskan på BVC vill inte riktigt vill klassa besvären som kolik (eller åtminstone mild kolik). Hon säger att besvären kan bero på att Svea just ätit för ofta. Nu är rådet - försök vänta 3 timmar mellan målen så att magen och tarmarna får vila. Och sover Svea 4 timmar går det också bra. Läste att typiskt för kolikbarn är just att de tenderar att äta ofta och har en brant stigande viktkurva. Har inte vägt Svea på ett tag så jag vet inte vad hon väger men jag ser på henne att hon "göttat till sig" och blivit betydligt rundare. Kanske det blir bättre av lite längre mellanrum mellan målen. Vi får se. Varje vecka händer det nya grejer och precis när man tror att NU har vi börjat få in en rutin - då gäller helt nya saker. Det är bara att anpassa sig. Det jobbiga för mig som mamma nu är det sprängande brösten. Tur att jag fått en pump av en god vän. (Tack Magdalena!) Får passa på att frysa in lite mjölk till framtida måltider.

Allra finaste Svea...

Svea var med vid frukostbordet och löste Melodikrysset. Hon såg så förnöjd ut i babysittern. Tycker själv att jag fick till ett riktigt pangkort! Och visst ser man att hon har vuxit? Hon har blivit en riktig go'knul!

Akupunktur mot kolik...

...finns inte här i Göteborg eller Mölndal men väl i Stenungsund, 5 mil bort.

Info för den intresserade finns HÄR

(Detta är inte Svea.)

Frustration...

Första tiden med Svea var så lätt. Hon åt och sov, åt och sov och aldrig hade hon besvär med magen... Det var en lugn och skön tid - för oss båda.

Nu börjar det bli riktigt jobbigt här hemma.
På dagarna går det bra. Det är kvällarna och nätterna som är tunga.
I går kväll hade Svea en period mellan 18-20 där hon inte riktigt kunde komma till ro. Hon åt, höll på att somna flera gånger men vaknade sedan till och kinkade, åt lite till, kinkade, fick magmassage, åt igen, somnade, vaknade, kinkade och somnade...
Ibland ser det ut just så. Ibland är det värre. Men när hon väl lyckas somna är det lugnt resten av kvällen och ungefär halva natten.
Så har det sett ut av och till sista tiden.

Svea åt sista kvällsmålet vid elva- halv tolv. Vid halv två var det dags för matning och blöjbyte. Då satte det jobbiga igång. Så här brukar det på ett ungefär se ut:
Först går det väldigt bra. Hon äter från ena bröstet och vilar sedan en stund. Då passar jag på, om jag inte redan har gjort det, att byta blöja. Sedan vill hon äta igen. Strax börjar hon åma och spänna sig vid bröstet. Hon vevar med armar och ben, släpper sugtaget och gallskriker. När hon gör så är det ingen mening att mata henne. Hon måste bli av med det som trycker på. Jag rapar henne och, om det verkar behövas, masserar magen så att gaserna ska komma ut. Sedan kan hon äta igen. Men det kan ta en stund. Så somnar hon vid bröstet och jag inbillar mig att hon kan läggas igen. Icke. Hon vill ha mer mat och det får hon givetvis.
Ibland går det bättre. En timmes jobb och hon är nöjd. Somnar gott igen. Ibland går det sämre. Hon får t.ex. hicka och det brukar oftast resultera i att hon kräks. I värsta fall vaknar hon till igen, vill ha bröstet och så sätter karusellen igång igen.

I natt kändes det rent ut sagt hopplöst. Hon åt, skrek, hickade, kräktes, skrek, åt, skrek osv i omgångar. Efter drygt två timmar var både hon och jag helt färdiga. Men hon ville inte sova och jag kände att jag inte hade mer mjölk att ge. Upp och fixa mjölkersättning. Fick i henne någon ynka mililiter, sedan ville hon inte ha mer. Vi lade oss för att sova. Efter en stund började hon vrida sig i sängen och krysta.
Så håller hon ofta på sen natt/tidig morgon. Hon skriker inte och hon är inte vaken, eller knappt vaken, men hon låter... och jag kan inte sova. Då vaggar jag hennes säng och hon blir tyst - en stund och så sätter det igång igen.

Efter 2 ½-timmarspasset orkade jag inte vagga sängen utan gick och la mig i ett annat rum och sov kanske 1 ½ timme till klockan var halv sju innan det var dags igen för matning. Höll på i ca en timme på ungefär samma sätt som innan. Mata, rapa, massera, mata. Sedan tog jag henne till sängen och låg ner och ammade henne.
Vi somnade båda två. Matade henne lite senare igen, liggandes och halvsovandes...

Jag vet att andra har det värre. Många timmar av skrik och otröstlig gråt. Det är ju faktiskt inte så att Svea skriker hela tiden. Det kommer i arga, smärtsamma, högljudda attacker tillsammans med vevandet, åmandet och viftandet. Men det är ändå jobbigt och frustrerande.

Har fått många goda tips och råd av vänner och bekanta som jag anammat. Vissa funkar bättre andra funkar sämre.
Kan konstatera att apotekets semperdroppar och minifomen inte funkar särskilt bra. (Eller så gör de det? Annars kanske hon hade skrikit i många timmar?)

Tigermamman

Tigermamman bråkar på pappan. Eller egentligen bråkar hon inte - hon säger till. Kanske inte på ett helt genomtänkt och pedagogiskt sätt men hon skriker i alla fall inte och hon svär inte eller kallar honom för "idiot".
Pappan uppskattar inte tillsägelserna. Hon känner sig uppläxad och oduglig. Han känner att han inte får utrymme att testa sig fram och "hitta rätt" på sitt sätt.
Det är inte lätt - för någon av dem.
För någon av oss.
Det är svårt att förklara hur det känns inuti en tigermamma när ens barn skriker, när ens barn har ont, när ens barn inte kan komma till ro. Det är svårt att tygla sig när man tycker att pappan är lite för slapp, lite för bekväm och inte tar till sig det man säger. Och det handlar inte om att "jag vet bäst och jag har rätt". Det handlar om att lägga sitt ego åt sidan och göra det som är bäst - för henne.
Det är fismagen som ställer till det. Den onda, jobbiga, jävliga fismagen.
Vi har lite olika lösningar på problemet. Min är långsiktig = jobba på en bra stund så får lillan en längre stund av ro. Hans är kortsiktig = vyssa bara tills hon blir tyst och låt henne sedan vara.
Och visst funkar det sistnämnda. En stund. Men snart måste hon vyssas igen och igen och igen. Det är DET tigermamman har lärt sig och därför säger hon till. Ju mer jobb man lägger ner desto nöjdare bäbis.
Det är vad tigermamman försöker få pappan att förstå här hemma just nu och därför är hon måhända en smula "too much". Därför är hon precis så som hon sa att hon inte skulle vara. En kontrollerande, överbeskyddande bitch...

Fismage

Lillan har en riktig fismage. Inte varje dag och inte hela tiden men det är ändå så pass att den laktosallergiska mamman känner en viss oro. Jag upplever att det är på nätterna - eller rättare sagt i svinottan som besvären är som värst. Hon stånkar och grymtar, sparkar och spänner den lilla kroppen för att få ut gaserna. Det gör uppenbarligen ont i magen för hon grimaserar, kinkar och skriker när det är som värst.
I natt har vi haft en dålig natt. Mellan 4 och 8-snåret var det mycket oro, kink och kulsprutesmatter i brallan. Jag misstänker att det har med de chokladmuffins jag åt igår. De var garanterat inte mjölk/laktosfria. Annars kör jag just mjölk/laktosfritt. Idag ska jag vara snäll mot min mage och jag hoppas att det även påverkar Svea positivt.

Katter och bäbis

Sedan vi kom hem från BB har honkatten Decibell varit precis som vanligt. Det är som att hon inte ens har registrerat att vi är en familjemedlem till. Hankatten Kompis aka "Tjabo" har däremot varit väldigt avvaktande och har hållit sig på sin kant. Kompis är och har alltid varit väldigt "mammig" och jag var lite osäker på hur han skulle reagera. Till saken hör att han visat rädsla och aggressivitet (morrat och fräst) mot barn som har velat klappa och lyfta honom. Han gillar inte när man "dyker på" honom utan vill själv vara den som tar kontakt. Nu är vi inne på vecka nr 3 och, tack och lov, har han blivit mer avspänd och kontaktsökande. Vid två tillfällen har han hoppat upp och lagt sig till ro nära både mig och lillan och det känns väldigt bra.