Nytt dagis, nya vänner och en lillebror(?) på gång...

Det är mycket som händer för lilla Loppan nu.
Hon stormtrivs på dagis. Växer och utvecklas för varje vecka.
Lär sig nya ord. Kan tydligare visa vad hon vill.
Pratar om "bebis i magen" och "lillebror". Frågan är bara hur mycket hon faktiskt förstår.
Mamma Valross ser fram emot att jobba deltid för att sedan gå över i mammaledighet...

Tittut!

Att smyga på mamma är roligt och spännande...

-Gunnebo Slott-

sommaren 2013

"Meducin"

Telefonkontakt med neurologen idag. När Svea kryat på sig ska vi åka och ta ett blodprov för att sedan påbörja medicinering. Neurologen ville även utföra ytterligare ett sömn-EEG samt ett EKG. Efter påbörjad medicinering ska vi ta nya blodprov efter 2 veckor för att se om njurar och lever påverkats.

I övrigt kämpar vi fortfarande på med den här dryga magsjukan. Två hemska diarréanfall under natten och en liten Svea som fick saneras från topp till tå, byte av sängkläder etc. Sedan i onsdags natt sover Svea på lager av badlakan. Tvättmaskinen går varm.

Det är inte lätt att vara Svea i dessa dagar. Inte heller så lätt att vara konstant orolig förälder.

Kramp, igen.

Tre månader utan krampanfall. Och Loppan har ändå varit rejält sjuk i magsjuka och förkylning.

Vi trodde och hoppades att anfallen hade gett sig. Att det var över. But no.

I fredags var N hemma m Loppan. På förmiddagen fick hon plötsligt ett anfall. Bara sådär. Ett par timmar senare åkte de in till Östra och jag mötte upp efter jobbet.
Svea hade sovit större delar av dagen sedan anfallet och när hon vaknade var hon sig själv igen. Glad, pratig, nyfiken och pigg. En stor lättnad för det oroliga mammahjärtat!

Vi åt lite kvällsmat och sedan var det läggdags. Natten blev lugn.

Ska ha läkarkontakt på måndag igen. Då får vi se vad nästa steg blir.

Tills dess njuter vi av varje krampfri stund.

Magfare

Loppan är magsjuk. Tvättmaskinen, torktumlaren och duschen går varm...

Karaktär

De som känner till min släkt i Duved känner även igen denna karaktäristiska pose.

Det ser ut som att...

...Loppan ska få ett syskon. Runt den 20:e november.

 Vi är glada. :-)

Time flies!

Men jösses, vad usel jag är på att skriva!
Dagar, veckor och månader har gått sedan sist. Mycket har hänt.

Svea utreds för epilepsi efter att ha haft fem krampanfall mellan oktober och januari. En jobbig tid.
Det har blivit x antal läkarbesök - både planerade och akuta. Oron och maktlösheten har varit värst.

Nu var det dock ett tag sedan sist hon krampade. Peppar, peppar!
Någonstans hoppas vi att anfallen orsakats av edn explosion av tänder som skett i Sveas mun.
Hon har nu alla tänder man kan ha (förutom visdomständerna). Kanske rena rama önsketänkandet men faktum är att sedan sista tanden sköt ut - har det varit lugnt på krampfronten...

I övrigt mår hon prima, den lilla Loppan!

Pappa Niclas skolade in Svea på dagis i januari. Det har gått väldans bra. Hon verkar stortrivas. Hon äter som en häst och sover gott när det är vilodags. Man märker tydligt hur fort hon utvecklas. Att umgås med barn i olika åldrar bidrar mycket. Sitta på tripp trapp-stol, äta själv osv.

Favoritsysselsättningarna nu vid 1½ års ålder är att:

leka m pappas Ipad eller mobiltelefon

gunga - högt och länge

lyssna på musik, dansa och sjunga

rota i vår sopsortering (plast och papper sprids ut öööööverallt)

mata fåglar

Så ser livet ut - just nu.