Tog tåget från Stockholm ner till Älmhult där jag hämtades av den blivande pappan, som nyss blivit av med körkortet i två månader p.g.a. fortkörning... Jäkla bra timing på det by the way. Visst kan vi åka taxi till BB om det skulle bli så, men under sommaren vill man ju gärna kunna glida runt när man vill, hur man vill och inte alltid behöva vara den som kör!
Nåväl. Vi åkte till stugan där jag vilade upp mig efter resan.
Dagen efter - Midsommarafton - bjöds det på mulet väder och kall vind. Quelle surprise. Tyyyypiskt svensk midsommarväder med andra ord.
Mitt på dagen åkte vi ut till "Mormorsgården" i Gäddeviksås där vi slöt upp med de övriga midsommarfirarna, Niclas släktingar.
Vi trotsade vädret och satt ute en stund, men till slut valde vi att gå in för att äta sill och potatis. Sedan tillverkade vi en majstång och vackra blomsterkransar till flickorna (brorsdöttrarna) Maja och Ellen.
Vi lekte lekar och dansade kring majstången tills vi inte orkade mer. Det kan låta som ett riktigt seriöst firande men då det hela var över på en halvtimma kan vi knappast imponera på någon...
Sedan var det dags för dagens höjdpunkt: Lerduveskytte! Alla utom en provsköt och hör och häpna om inte den mest gravida och därmed mest nyktra av oss alla - MOI - visade sig vara den grymmaste prickskytten av oss alla!!! Inte helt sant eftersom ägaren till geväret, som också är jägare, dominerade totalt. Men av resten av oss var det jag som var "värst". *stolt*
Under kvällen grillade vi och åt så magarna stod i fyra hörn. Sista ansträngningen för dagen involverade stövelkastning, att förgäves försöka undkomma alla jäkla mygg samt en hel del asgarv. Därefter tröt orken och de blivande föräldrarna åkte hem till stugan för att sova.
Summa summarum: Vi hade en mycket bra och trevlig midsommarafton!
onsdag 29 juni 2011
Foo Fighters - Stockholms Stadion, den 22 juni 2011
Lillan, jag och söstra mi var där! Vädret vände tvärt och det blev en strålande vacker kväll. Stadion fylldes av glada fans och djävul, vad det rockades!
Konsert nummer tre avverkad. Nu ser vi fram emot nästa. ;)
Konsert nummer tre avverkad. Nu ser vi fram emot nästa. ;)
måndag 20 juni 2011
Någon annan som styr...
Vakenhet och sömn.
Jag råder inte längre över dessa tillstånd. Plötsligt faller Den Stora Tröttheten över mig och jag m å s t e bara sova. Ibland vaknar jag upp vid 4,5-snåret på morgonen, pigg som en lärka, hungrig och med en vilt sparkande Liten i magen. Vad göra? Det är bara till att kliva upp och stoppa i sig något ätbart och sedan sitta uppe en stund. Sedan kan jag gå och lägga mig igen. Då sover jag som en stock.
Det är en himla tur att jag är LEDIG för det innebär att dessa knasiga sov- och vakentider inte spelar lika stor roll längre. Det är liksom bara att "hänga med".
Jag råder inte längre över dessa tillstånd. Plötsligt faller Den Stora Tröttheten över mig och jag m å s t e bara sova. Ibland vaknar jag upp vid 4,5-snåret på morgonen, pigg som en lärka, hungrig och med en vilt sparkande Liten i magen. Vad göra? Det är bara till att kliva upp och stoppa i sig något ätbart och sedan sitta uppe en stund. Sedan kan jag gå och lägga mig igen. Då sover jag som en stock.
Det är en himla tur att jag är LEDIG för det innebär att dessa knasiga sov- och vakentider inte spelar lika stor roll längre. Det är liksom bara att "hänga med".
söndag 19 juni 2011
RLS
Restless legs syndrome = rastlösa ben. Ca 5–10 procent av alla vuxna svenskar har svårt att sova på grund av krypningar, ryckningar, stickningar och kramper i benen. Det är vanligt att kvinnor drabbas av restless legs under graviditeten, speciellt under de sista månaderna...
Jo tack, denna underbara "gåva" har jag troligtvis fått av farmor, som led av RLS. Själv har jag haft "spring i benen" sedan tonåren eller möjligtvis 20-årsåldern.
Det är vansinnigt jobbigt med dessa jäkla ben. Jag kan vara hur trött som helst men jag får inte sova bara för att benen liksom måste sparka runt och röra sig. Jag har märkt en klar försämring sedan jag blev gravid och den senaste tiden har det alltså förvärrats ytterligare.
Jo tack, denna underbara "gåva" har jag troligtvis fått av farmor, som led av RLS. Själv har jag haft "spring i benen" sedan tonåren eller möjligtvis 20-årsåldern.
Det är vansinnigt jobbigt med dessa jäkla ben. Jag kan vara hur trött som helst men jag får inte sova bara för att benen liksom måste sparka runt och röra sig. Jag har märkt en klar försämring sedan jag blev gravid och den senaste tiden har det alltså förvärrats ytterligare.
lördag 18 juni 2011
Nu tackar vi för oss och tar ledigt...
...från arbetet. Gjorde mitt allra sista arbetspass nu i kväll. Lillan börjar tycka att det är rejält jobbigt när morsan flänger runt mellan vårdtagarna och jobbar hårt med kroppen. Magen blir hård och spänd och det känns att jag behöver varva ner. Det ska verkligen bli oändligt skönt att få vila resten av sommaren! I bröstet känner jag dock en smula vemod. Har haft turen att jobba med väldigt fina och omtänksamma kollegor och vissa vårdtagare har nästlat sig in för gott i mitt hjärta. Jag kommer att sakna dem!
MEN... nu ska jag bara ha det gott framöver! Jag ska varva skön vila med härliga, inspirerande, stimulerande och roliga äventyr! Första äventyret blir resan till Stockholm och Foo Fighters-konserten den 22/6. Det kommer att bli en höjdare! För Lillan blir det konsert nummer tre. Hittills har hon fått lyssna på Roger Waters (Pink Floyd) i Globen och Ringo Starr & The All Starr Band på Liseberg. Jag tror hon diggar musiken där inne i magen. Har jag nämnt att jag hoppas att hon föds med ett utmärkt musiköra? ;)
.jpg)
MEN... nu ska jag bara ha det gott framöver! Jag ska varva skön vila med härliga, inspirerande, stimulerande och roliga äventyr! Första äventyret blir resan till Stockholm och Foo Fighters-konserten den 22/6. Det kommer att bli en höjdare! För Lillan blir det konsert nummer tre. Hittills har hon fått lyssna på Roger Waters (Pink Floyd) i Globen och Ringo Starr & The All Starr Band på Liseberg. Jag tror hon diggar musiken där inne i magen. Har jag nämnt att jag hoppas att hon föds med ett utmärkt musiköra? ;)
onsdag 15 juni 2011
Skrytbild
"Huldrorna på berget."
Den goda väninnan Monica är en kreativ och duktig fotograf. Självklart ställde vi upp på en dag av mag-plåtning! :)
Den goda väninnan Monica är en kreativ och duktig fotograf. Självklart ställde vi upp på en dag av mag-plåtning! :)
tisdag 14 juni 2011
Mindre bra start på veckan
Hur det började:
Klev, som vanligt när jag jobbar dagen, upp vid 5.00 i morse. Klädde mig. Åt frukost. Lyssnade på radio. Surfade på nätet en stund.
Travade iväg till spårvagnen strax efter 6.00. Allt var som vanligt.
Satte mig på spårvagnen och märkte ganska snart att jag hade svårt att hitta en bekväm ställning. Lillan låg och tryckte på höger sida i magen och det gjorde ont. Försökte massera och trycka lite. Ändrade ställning. När jag kommit till Korsvägen, ungefär halvvägs till Centralstationen, började jag känna mig illamående. Jag kallsvettades och märkte att omvärlden fick en gulaktig färg. Jäklar, tänkte jag. Jag håller på att svimma! Jag började trampa med fötterna samtidigt som jag rytmiskt kramade med nävarna för att få blodet att pumpa runt i kroppen. Ta det lugnt, tänkte jag och andades med djupa andetag. När jag närmade mig hållplats Kungsportsplatsen kände jag att jag inte klarade av att sitta kvar i vagnen längre. Jag behövde komma ut, få frisk luft. Jag ställde mig upp och gick försiktigt fram till dörrarna. När jag försökte greppa ledstången - missade jag den med handen. Sedan blev alltig svart...
Travade iväg till spårvagnen strax efter 6.00. Allt var som vanligt.
Satte mig på spårvagnen och märkte ganska snart att jag hade svårt att hitta en bekväm ställning. Lillan låg och tryckte på höger sida i magen och det gjorde ont. Försökte massera och trycka lite. Ändrade ställning. När jag kommit till Korsvägen, ungefär halvvägs till Centralstationen, började jag känna mig illamående. Jag kallsvettades och märkte att omvärlden fick en gulaktig färg. Jäklar, tänkte jag. Jag håller på att svimma! Jag började trampa med fötterna samtidigt som jag rytmiskt kramade med nävarna för att få blodet att pumpa runt i kroppen. Ta det lugnt, tänkte jag och andades med djupa andetag. När jag närmade mig hållplats Kungsportsplatsen kände jag att jag inte klarade av att sitta kvar i vagnen längre. Jag behövde komma ut, få frisk luft. Jag ställde mig upp och gick försiktigt fram till dörrarna. När jag försökte greppa ledstången - missade jag den med handen. Sedan blev alltig svart...
Min upplevelse:
Plötsligt hör jag upprörda röster omkring mig. "Öppna dörrarna!" "Öppna dörrarna, hon sitter fast!" Utan att förstå att stojet omkring mig handlar om MIG - hinner jag tänka: "Vad är det om?" Jag känner ett par rejäla armar krama om mig bakifrån. Någon håller upp mig så att jag inte ska ramla. Jag känner att min fot sitter fast men det gör inte ont. En mansröst säger: "Är du sjuk?" "Ska vi ringa ambulans?" Jag svarar så gott jag kan att jag inte är sjuk och att jag inte behöver en ambulans. "Är du gravid?" frågar mannen. "Ja" svarar jag. "Vill du sitta ner?" frågar han. Jag svarar att det vill jag. När jag tittar upp ser jag förskräckta ansikten som stirrar mot mig. Spårvagnschauffören har stannat vagnen och klivit ut ur sitt bås. "Hur gick det med foten? frågar han. "Bra" svarar jag. "Jag gjorde mig inte illa." "Hur MÅR du?" frågar en ung kvinna. "Jag mår inte bra" svarar jag. "Jag känner mig svimfärdig. Behöver komma ut och få luft." Den unga kvinnan hjälper mig av vagnen. Folk tittar med stora ögon. Jag orkar inte bry mig om dem. Kvinnan leder mig till hållplatskuren och ber en person som sitter på bänken att ge plats åt mig. Hon lämnar mig inte förrän hon har försäkrat sig om att jag är okej och att jag är kapabel att ringa någon anhörig. Jag tackar henne så mycket för hjälpen och ringer hem till Niclas. Han svarar efter några signaler. "Kom och hämta mig. Jag har svimmat på spårvagnen och sitter vid Kungsportsplatsen på en bänk. Jag vågar inte gå härifrån." Niclas, som legat och sovit djupt, tror för ett ögonblick att han fortfarande är kvar på sin jobbresa i USA och blir så förvirrad av mitt samtal att han inte förstår var jag är. När han väl vaknar till liv kastar han sig, något skärrad, upp och kommer och hämtar mig. Jag hinner ringa jobbet och sjukskriva mig samt sitta i telefonkö en bra stund till Sjukvårdsupplysningen innan han kommer. Efter att ha rådgjort med en sköterska bestämmer vi oss att åka till Akuten i Mölndal. Just in case. Där får jag lämna urinprov och olika blodprov. De tar EKG, mäter syresättning, lyssnar på lungor/hjärta samt tar febertempen.
Plötsligt hör jag upprörda röster omkring mig. "Öppna dörrarna!" "Öppna dörrarna, hon sitter fast!" Utan att förstå att stojet omkring mig handlar om MIG - hinner jag tänka: "Vad är det om?" Jag känner ett par rejäla armar krama om mig bakifrån. Någon håller upp mig så att jag inte ska ramla. Jag känner att min fot sitter fast men det gör inte ont. En mansröst säger: "Är du sjuk?" "Ska vi ringa ambulans?" Jag svarar så gott jag kan att jag inte är sjuk och att jag inte behöver en ambulans. "Är du gravid?" frågar mannen. "Ja" svarar jag. "Vill du sitta ner?" frågar han. Jag svarar att det vill jag. När jag tittar upp ser jag förskräckta ansikten som stirrar mot mig. Spårvagnschauffören har stannat vagnen och klivit ut ur sitt bås. "Hur gick det med foten? frågar han. "Bra" svarar jag. "Jag gjorde mig inte illa." "Hur MÅR du?" frågar en ung kvinna. "Jag mår inte bra" svarar jag. "Jag känner mig svimfärdig. Behöver komma ut och få luft." Den unga kvinnan hjälper mig av vagnen. Folk tittar med stora ögon. Jag orkar inte bry mig om dem. Kvinnan leder mig till hållplatskuren och ber en person som sitter på bänken att ge plats åt mig. Hon lämnar mig inte förrän hon har försäkrat sig om att jag är okej och att jag är kapabel att ringa någon anhörig. Jag tackar henne så mycket för hjälpen och ringer hem till Niclas. Han svarar efter några signaler. "Kom och hämta mig. Jag har svimmat på spårvagnen och sitter vid Kungsportsplatsen på en bänk. Jag vågar inte gå härifrån." Niclas, som legat och sovit djupt, tror för ett ögonblick att han fortfarande är kvar på sin jobbresa i USA och blir så förvirrad av mitt samtal att han inte förstår var jag är. När han väl vaknar till liv kastar han sig, något skärrad, upp och kommer och hämtar mig. Jag hinner ringa jobbet och sjukskriva mig samt sitta i telefonkö en bra stund till Sjukvårdsupplysningen innan han kommer. Efter att ha rådgjort med en sköterska bestämmer vi oss att åka till Akuten i Mölndal. Just in case. Där får jag lämna urinprov och olika blodprov. De tar EKG, mäter syresättning, lyssnar på lungor/hjärta samt tar febertempen.
Slutet gott allting gott!
Alla prover var prima. Låg något lågt i socker men annars såg allt ut som det skulle. Kände Lillan sparka och leva rövare i magen så med henne var det då ingen fara. Tack och lov! :-)
måndag 13 juni 2011
Snott från en vän
Sann historia.
-Vad blev det den här gången, frågade den gamla kassörskan på Ica när vi mötte henne på parkeringen utanför Ica.
-Korv, svarade jag.
Linda förstod bättre och svarade: En liten kille.
Hur skulle jag kunna veta att hon frågade om Oliver som hängde i baby björnen på min mage?
-Vad blev det den här gången, frågade den gamla kassörskan på Ica när vi mötte henne på parkeringen utanför Ica.
-Korv, svarade jag.
Linda förstod bättre och svarade: En liten kille.
Hur skulle jag kunna veta att hon frågade om Oliver som hängde i baby björnen på min mage?
tisdag 7 juni 2011
v. 29+0
Nyss hemkommen från barnmorskan. Mina värden var fortfarande bra.
Vikt 74,3 kg. (5 kilos ökning.) Magen är nu 26 cm fr blygdben till strax under bysten. Lillan låg på höger sida med huvudet nedåt (och tryckte på blåsan) så magen var lite skev. Hjärtljuden lät prima.
Vi pratade lite om att redan nu börja läsa och fundera kring amningen. Jag känner att jag har en rätt så narturlig inställning till amning (that's what boobs are for) så jag har inga speciella frunderingar kring det hela - just nu i alla fall.
Nästa besök blir strax innan Londonresan. Då ska jag få ett läkarintyg utskrivet för att visa att jag är "good to go". Det ska bli en spännande upplevelse. Lillans första flygfärd och tredje konsert! Jomenvisst, det ska börjas i tid. ;-)
Vikt 74,3 kg. (5 kilos ökning.) Magen är nu 26 cm fr blygdben till strax under bysten. Lillan låg på höger sida med huvudet nedåt (och tryckte på blåsan) så magen var lite skev. Hjärtljuden lät prima.
Vi pratade lite om att redan nu börja läsa och fundera kring amningen. Jag känner att jag har en rätt så narturlig inställning till amning (that's what boobs are for) så jag har inga speciella frunderingar kring det hela - just nu i alla fall.
Nästa besök blir strax innan Londonresan. Då ska jag få ett läkarintyg utskrivet för att visa att jag är "good to go". Det ska bli en spännande upplevelse. Lillans första flygfärd och tredje konsert! Jomenvisst, det ska börjas i tid. ;-)
lördag 4 juni 2011
torsdag 2 juni 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)