Dagarna rullar på

Om jag räknat rätt borde jag nu vara i vecka 5.

Det molar lite i magen. I övrigt mår jag som en prins(essa).

Lite ledighet över jul kommer sitta som en smäck.

Lata dagar med god mat och sköna promenader. Ingen jäkt. Inga måsten.

Längtar till första ultraljudet. :-)

I väntan på...?

+:ade i natt.

Känns overkligt och konstigt.

Har bokat in en tid för ultraljud på K.K en bit in i januari.

Det ser alltså ut som vi får besök av Storken 2011.

Just nu i alla fall.

:-)

Snabbvisit på K.K

Ringde på morgonen ang. den svullna buken och andfåddheten. "Om du kan komma in nu på en gång så kan vi klämma in dig", löd svaret.
Jag slängde mig genast i en taxi och åkte in så fort jag kunde.

Väl framme gjorde det ett VUL och konstaterade att jag har vätska i buken och att båda äggstockarna är förstorade, särskilt den högra. I normala fall är äggstockarna lika stora som valnötter d.v.s. ca 1,5 - 2 cm. Min högra äggstock ligger just nu på 8 gånger 6 cm och den vänstra på 7 gånger 3 cm. Läkaren ville inte tappa buken på vätska utan tyckte att vi ska avvakta.
Om jag får min mens kommer svullnaden att gå ner ganska omgående. Om jag är gravid kan tillståndet hålla i sig alt. förvärras. Innan jag lämnade K.K. tog de en massa blodprover. Om jag har alldeles för höga värden kommer de att ringa idag. Därefter får vi se vad som händer.

Nu är jag i alla fall hemma och tar det lugnt. Vila känns som en bra idé i detta läge.

Svullen...

som tusan och andfådd när jag rör mig. Överstimulerad? Troligtvis.

Misstänker att jag måste tappas på vätska.

Idag känns det även som att det är en blödning på gång.

Ska ringa K.K. och fråga om råd.

*suck*

Bättre

Svullnaden har gått ner och jag har betydligt mindre ont. Gött!
I övrigt försöker jag bara ta det lugnt och lyssna på min kropp.
Tänker inte att "det måste ta sig" denna gång utan försöker ta det som det kommer.

Vet ju att vi har två fina ägg i frysen så det är ingen panik.

Det blir som det blir.

Drygt

Jobbade idag trots att jag fortf. har ont. Är inte sämre än igår men heller inte bättre.

Drygt det här.

Bra och dåligt

Bra: 12 ägg gav 3, fina, befruktade ägg. Ett i mig och två i frysen.

Dåligt: Är svullen och har ont. Har lite vätska i buken. Senaste toalettbesöket resulterade i svimningskänslor och kräkningar för att det gjorde så ont att göra nr 2.

Hur ska detta gå?

Ont

17 äggblåsor, 12 ägg. Uttaget gick mycket bra.

Nu har jag ont.

Dålig sömn

Tre nätter av dålig sömn. Mår sisådär.

Tog ägglossningssprutan sent igår kväll. Kändes som att jag tagit 10 koppar starkt kaffe.

Ingen ro i kroppen alls. Har kastat mig av och an. Trött och irriterad.

Lyckades somna någon gång efter klockan ett i natt. Vaknade vid fyra av att snöröjaren var här.

Han var i n t e tyst.

Sänkt dos

Vi började med en lägre dos denna omgång och nu fr.o.m. igår sänktes den ytterligare. Känner av äggstockarna, särskilt mot slutet av dagen. Ägguttag kommer troligtvis ske på måndag eller tisdag. Hoppas på färre men finare ägg denna gång.

Blodprov idag

Och det visade att jag ska fortsätta med samma dos och återkomma på onsdag för nytt blodprov.

Karusellen är igång.

Första dosen...

...tar jag denna afton.

Amen.

Snart är det sprutdags igen då

K.K. ringde idag.

Har nu fått datum för första injektion samt injektionsdos.

Inser att det bara är två veckor kvar till insättning - om allt går som det ska.

Time flies...

Dagens mood:

Irriterad på sambon.

Varför måste karlstackar'n få all min skit?

Jag är ond.

Sassa, brassa...

Har börjat IVF-behandling nr. 2.

Nässprayat i tre dagar.

Jag ställer larmet på mobilen och försöker ta sprayen vid ungefär samma tider varje dag.

So far so good.

Med mitt nya (dock tillfälliga) jobb är jag betydligt mindre stressad och mår mycket bättre.

Får visserligen lite mindre motion men desto mer frisk luft och solsken på kinden (de dagar solen behagar visa sig).

Mår för tillfället bra. Väldigt bra till och med.

Skönt.

Dags igen då...

Har varit i kontakt med K.K igen.

I slutet av oktober kör vi igång med nässpray och sedan följer sprutor, utplock, befrukting och insättning i vanlig ordning - om allt går som det ska vill säga.

Känns skönt att jag har bytt jobb. Stressen i kroppen har sjunkit betydligt. Jag känner mig gladare och har mer energi. Axlarna och ryggen tackar mig också. Har inte ont någonstans.

Idag skiner solen och jag njuter. En skön känsla.

Upp och ner och upp igen

Bergochdalbana.

Så kan man beskriva resan. En ständig resa - upp och ner.

Tog graviditetstestet och ringde KK igen.

Ny behandling är inbokad. Det känns bra.

Nu ska jag samla krafter ta hand om mig själv och sambon.

Avund, ilska och motstridiga känslor

Ringde Kvinnokliniken idag. De ville att jag skulle ta ett graviditetstest "för säkerhets skull" och återkomma. Det kändes nästan som ett hån. Jag kan min kropp och jag känner mycket väl igen en helt normal menstruation. Får väl ta det där j-a testet så att de blir nöjda.

Fick även reda på att måste vänta (minst) ytterligare en cykel innan vi kan sätta igång med behandling igen. De har inte tid för någon äggutplockning förrän i november - december.

Denna väntan. Denna förbannade väntan...

Runt omkring mig är mina väninnor gravida, nyförlösta och stolta mammor sedan månader eller år tillbaka. Igår fick jag ett sms från en lycklig nybliven mamma och idag fick jag beskedet att en av mina väninnor, en tvåbarnsmamma, väntar tvillingar! Samtidigt som jag unnar dem allt gott och gläds med dem känner jag att livet är bra grymt och orättvist.

Jag skulle vilja skrika, gråta sparka och slå som en liten treåring. Jag skulle faktiskt vilja ge någon på käften, bara för att få ur mig all min ilska. Vem denna "någon" är - vet jag inte. Jag vet heller inte om det skulle kännas så mycket bättre efteråt... Jag vet bara att det gör ont, ont, ont inuti och jag vet att det finns ingenting som heter "rättvisa" när det gäller livet.

Livet är. Punkt. Just deal with it.

Så jag får väl försöka ta mig igenom min avund, min ilska och alla andra jobbiga känslor och vänta, vänta, vänta på min tur.

Magkänslan var rätt

Tyvärr var mitt tvivel befogat. Igår kom blödningen och krampen och jag svor högt och länge.

Befann mig på min arbetsplats så det var bara att bita ihop och jobba klart.

På bussen hem kom tårarna. Väl hemma kom det stora snorbölet.

Somnade efter att ha pratat med min kära kusin en stund.

Vaknade upp bredvid sambon. Vi kramade om varandra länge, länge.

Idag har jag huvudvärk, mensvärk och mår allt annat än bra.

Ska ändå försöka göra skojiga saker med mina väninnor och tänka på något annat en stund.

Det kommer fler chanser. Det kan fortfarande ta sig.

Vi ger inte upp.

Tvivel

Dagarna går och jag känner....ingenting. Tyckte, för ett kort tag, att jag upplevde en känsla av "tyngd" eller "tryck" i livmodern, men det kan lika gärna ha varit ren och skär inbillning.

Jag antar att hjärnan spökar rätt mycket när man försöker bli gravid.

Detta, att jag inte känner någonting, behöver givetvis inte betyda att loppet är kört, men jag hade hoppats på att kroppen på något vis skulle signalera "yes, denna gång tog det fart!"

Snart är det dags att ta ett test igen och denna gång bävar jag...

Visst, vi har två behandlingar kvar med alla försök det innebär, men hur roligt på en skala är det? Totalt oromantiskt och faktiskt rätt tärande, om jag ska vara helt ärlig.

Frågan: "Vad händer om vi inte lyckas?" - hänger i luften och vi försöker föra en vettig dialog kring alternativen. Men det är fan inte lätt och vi vet båda att hela den här historien i slutänden skulle kunna leda till en separation. Ett gytter av känslor som längtan, hopp, tvivel skam, skuld och frustration drar och rycker i oss och kanske stundtals förblindar oss?

Än ger vi inte upp, än tror vi på OSS och en gemensam framtid, än biter vi ihop och kämpar på.

Jag hoppas så att vi lyckas!

Sjuk

Embryot överlevde och insättningen gick bra. Men den elaka förkylningen som jag känt av i ett par dagar slog på allvar klorna i mig så nu ligger jag, snörvlig och febrig, i sängen och mår pyton.

Hoppas att det inte påverkar det lilla liv jag hoppas ska ta fart och börja växa.

Nytt försök.

Har vilat mig från hormoner och ägginsättningar över sommaren och ska nu göra ett nytt försök.

Under ett par dagar har jag tagit ägglossningsstickor och idag gav det utslag. Ska ringa KK idag och få besked om när nästa insättning ska ske. Jag tänker att det blir på söndag eller måndag.

Dags att börja hålla tummarna igen...

Fyrtioåttonde dagen

D-day + 2.

Gråten fick komma och gå som den ville igår.

Det är skönt att gråta. Jag vet att det hjälper.

Idag blöder jag. Åtminstone fungerar kroppen som den ska.

Pratade med K.K. igår. Hinner antagligen inte med en ägginsättning till innan de stänger för sommaren. Då får vi vänta till augusti eller september. Det känns surt.

Denna väntan... Jag tycker jag har väntat länge nog.

Dagboken får vila och vänta med mig.

Fyrtiosjunde dagen

D-day +1.

Efter tre tagna tester kan vi bara konstatera att det inte blev något denna gång.

Det känns givetvis väldigt ledsamt och dystert.

Alla förväntningar och förhoppningar smulades på ett ögonblick sönder och lämnade plats åt besvikelse och gråt.

Men, det är ingen mening att grubbla.

Vi har gjort allt vi har kunnat. Naturen ville bara inte.

Tack och lov har vi ett befruktat ägg till i frysen.

Ska ringa K.K. idag och ta reda på vad som är nästa steg.

Fyrtiosjätte dagen

D-day.

Vilket antiklimax.

Först visades bara kontrollstrecket...

Sedan en antydan om ett streck till.

Måste alltså testa en gång till inom 48 timmar.

Nu blev det jobbigt på riktigt.

Fyrtiofemte dagen

D-day -1...

Det är nästan så att jag inte kan hålla mig, men jag ska inte fuska!

Fyrtiofjärde dagen

Allt väl. Peppar, peppar...

Fyrtioandra dagen

Min kropp.

Jag känner efter, analyserar och spekulerar.

So far so good.

Men än så länge har jag inte hoppat över bäcken...

Fyrtioförsta dagen

Befinner mig nu i en känslig del av processen.

Antingen kommer det en blödning eller så håller det i sig...

Nu är det bara ett par dagar kvar till + eller gråt.

Olidligt spännande.

Fyrtionde dagen

Har jobbat första arbetsdagen på två veckor.

Kändes väldigt roligt att komma tillbaka till jobbet.

Arbetskamraterna stöttar och håller tummarna så det står härliga till. De är så goa!

Jag tänker mycket på att vara rädd om kroppen, inte lyfta tungt eller stressa för mycket, vilket ju är lätt hänt när man jobbar inom vården.

Det gäller att ta hand om sig själv för att orka - både fysiskt och psykiskt.

Trettionionde dagen

Idag har varit en riktig kanondag - trots lägre temperatur och regn.

På förmiddagen ringde Vårdcentralen och meddelade att jag inte har Salmonella eller Filibactus Cactus...eller vad tusan det nu heter? Kan det heta Clostridium diffilice? Skit samma. Jag har det inte i alla fall. Gött! Då behöver jag inte fundera mer på det.

Vid lunch kom vännen David och hälsade på. Vi vistades ute i skogen halva dagen och åt lunch ute i det gröna på en picknickfilt. Härligt!

Kvällen spenderades i volleybollhallen. Det var förbaskat roligt! Kändes dock lite sorgligt att det var sista träningen för säsongen...

Trettioåttonde dagen

En fin dag. Magen håller sig lugn och snäll.

Mår prima med andra ord.

Trettiosjunde dagen

En hel dag utan magont, magkramp eller hastiga toabesök. Äntligen!

Kunde, söndagen till ära, njuta av en stillsam promenad i solen och en kopp kaffe ute i det fria.

Ett Hallelujah-moment!

Trettiosjätte dagen

Precis när jag trodde att magen var bra igen sa det "kniiiip" och "kraaaamp" och så var det bara att springa och sätta sig på huset igen... Kanske hjälpte kaffekoppen (den första på fyra dagar) till en smula?

Man ska tydligen inte ropa hej...

Trettiofemte dagen

Sov fruktansvärt illa i natt.

Ont i magen hur jag än låg och vallningar på det. Usch!

Var på vårdcentralen idag och träffade en läkare.

Sjukskrivning över helgen och avföringsprov till labbet, löd domen. Hon trodde iaf inte att mitt lilla embryo låg i farozonen. Skönt att höra.

Så jag får väl så snällt fortsätta att inta lättsmält föda, dricka mycket och vila.

Tråkliv!

Trettiofjärde dagen

Fick magsjuka (eller nå´t liknande) igår. Låg mest hela dagen.

Ont som tusan och kramper i magen och det sitter i även idag.

Vågar knappt äta. Försöker dricka mycket.

Kan inte låta bli att tänka att jag "får igen" för att jag mådde så oförskämt bra under behandlingen.

När äggstockarna väl börjat lugna sig sätter magen igång!

Fan, fan, fan.

Jag vill må bra igen...

Trettioandra dagen

En lite mer aktiv dag. Har inte särskilt ont länge.

Det är bara vissa rörelser som känns.

Tog en cykeltur till Mölndal. Det var härligt!

Trettioförsta dagen

Vaknade redan vid femsnåret trots en ganska orolig natt.

Var löjligt pigg så det var lika bra att kliva upp.

Tittade på en film och gick sedan och lade mig igen.

Somnade om när sambon gick till jobbet.

Förutom en stillsam promenad har jag mest såsat hela dagen.

Magen mår bättre för varje dag som går.

Härligt.

Trettionde dagen

Känner mig mycket bättre. Men... att skratta, nysa, hosta och gå på tjotta gör ont.
Små steg och lugna rörelser - då fungerar det.
Fick besök (även) idag av en god vän. Han hade med sig en vacker krukväxt och wienerbröd.
Vi fikade och tog sedan en promenad i sakta mak.
En lugn och skön dag.

Tjugonionde dagen

Har, trots magont, träffat vänner både igår och idag och det har känts mycket bra. Jag har ju ont vad jag än gör och hur jag än gör så då kan jag lika gärna ha ont i goda vänners lag.
God mat, prat och trevligt sällskap tar bort fokuset från det onda och gör livet lättare och roligare.
Sambon skällde lite på mig när jag prompt skulle med och handla mat eftersom jag rör mig i snigelfart... Han tyckte att jag hade kunnat skicka med en lista och legat hemma och vilat istället för att "plåga mig". Men jag kände att jag behövde röra mig lite och få lite fler intryck än vad jag fått från sovrumsväggarna de senaste dagarna.
Förutom smärtorna i magen mår jag prima.

Tjugoåttonde dagen

Har fortfarande väldigt ont. Sängläge är det som är mest bekvämt.
Ultraljudet idag visade tack och lov ingen vätska i buken eller nytillkomna äggblåsor!
Båda äggstockarna är dock förstorade - i synnerhet den högra. Därav smärtan.
Förhoppningsvis kommer svullnaden gå ner av sig själv.
Så vad sa doktorn då?
17 ägg befruktades. 4 ägg påbörjade celldelning. Av desssa var 2 ägg var bra.
Ett befruktat ägg är nu återinfört i mig. Det andra har de fryst in.
Det var fascinerande att se ägget föras in i livmodern!
Nu återstår väntan och graviditetstest om X antal dagar.
Det känns surrealistiskt...

Tjugosjunde dagen

Ont - är ordet för dagen.

Tjugosjätte dagen

21 ägg togs ut idag.
Det kändes givetvis men inte så illa som jag hade befarat.
NU är jag dock öm och känner stötarna från varje steg jag tar.
Sambon fick lämna hela två spermaprov innan de var nöjda.
Han blev överlycklig när han slapp göra testikelbiopsi.
Nu ska vi vila och ta det lugnt fram till på fredag.
Då är det dags för ultraljud igen.
Har vi tur - blir det äggåterföring samma dag! SPÄNNANDE!

Tjugofemte dagen

Jobbat sista arbetspasset för veckan.
I morgon ÄR det onsdag.
Skönt, för jag tyar inte längre.
Snart ska äggjä.....a ut!

Tjugofjärde dagen

Känns som jag ska sprängas...
Ägglossningssprutan tagen.
Om det ändå vore onsdag i morgon!

Tjugotredje dagen

Ultraljudet på förmiddagen visade (som vi befarat) på en överstimulering.
Har alldeles för många äggblåsor, runt 30(!) stycken i olika storlekar, trots att läkaren ordinerat låga doser. I kväll ska jag inte ta någon spruta. Mina äggstockar lever rövare nog som det är.
I morgon ska jag ta nässpray endast två ggr. På kvällen ska jag ta ägglossningssprutan (gulp).
Tidigt på onsdag morgon (längtar dit!) ska vi till KK och ta ut alla mina äggblåsor samt lämna spermaprov.
Risken med min överstimulering är att mina äggstockar kan fortsätta leva rövare och att jag börjar må dåligt. Detta kan medföra att det inte blir någon ägginsättning - än. Då fryser de ner äggen och gör proceduren vid ett senare tillfälle. Jag vill givetvis ha det gjort nu.
Jag kände mig något nedslagen och ledsen efter ultraljudet men jag får förlita mig på att läkarna kan sina grejer och gör det som är bäst. Håller tummar och tår att de hittar ett gäng fina, lagom mogna ägg och att sambon har toppensimmare i sitt prov.
Pretty please with sugar on top!

Tjugoandra dagen

Nu börjar det ömma rejält.
Aj.

Tjugoförsta dagen

Blodprovet visade att mina värden ökat något. Enligt barnmorskan såg det ändå bra ut.
Ska fortsätta med den lägre dosen fram till på söndag och sedan får ultraljudet avgöra vad som händer härnäst. Magen känns svullen och äggstockarna ömmar men det är bara att härda ut.
Om det är läge att ta ägglossningsspruta på söndag har jag räknat ut att det blir ägguttag på tisdag.
Jag håller tummarna för det.

Tjugonde dagen

Igår eftermiddag/kväll började det spänna och spränga mer än vanligt i äggstockarna.
Jag funderade på hur illa det skulle kunna bli och i så fall - hur ska det gå att arbeta i helgen?
Idag känns det något bättre eller i alla fall inte sämre. Skönt.
Har nyss tagit ett varmt bad. Det kändes väldigt gott.
I morgon bitti ska jag in och lämna nytt blodprov.
That´s it for now.

Nittonde dagen

Utraljudet på förmiddagen visade flera, stora äggblåsor .
Ska fortsätta med den lägre dosen och återkomma på fredag för att ta blodprov igen.
Därefter får jag veta huruvida dosen ska sänkas ytterligare eller ej.
På söndag ska jag in för ett andra ultraljud.
Det kan vara så att jag ska ta ägglossningssprutan redan samma dag!
Jösses, nu går det ruskigt fort!

Artonde dagen

Tog blodprov i morse.
Jag har svarat bra på behandlingen och det ser fint ut.
Ska minska dosen i kväll och komma på ultraljud redan i morgon!
Jag misstänker att det har och göra med "överskottet" av äggblåsor i höger äggstock.
Läkaren vill inte att jag ska överstimuleras.
Skönt att de håller koll på mig.

Sjuttonde dagen

Denna vecka händer det grejer!
I morgon: blodprov - för att avgöra om jag ska öka, minska eller behålla doseringen av Purgeron.
I slutet av veckan: ultraljud - för att se hur utvecklingen av äggblåsor har gått och avgöra när det är dags att plocka ut dem.
Spännande!

Sextonde dagen

Har haft en skön helg och träffat goda vänner.
Har vistats ute en hel del och det känns gott i kropp och själ.
Sprutorna har satt igång produktionen av äggblåsor vilket resulterar i att jag får springa lite extra på toa. Det gör ingenting. Har inget emot lite extra spring bara äggen blir bra!

Femtonde dagen

Inget nytt under solen. Allt är bra.

Fjortonde dagen

Ledig dag. Skönt.
Gick finfint att ta sprutan igår.
Nu rullar det liksom bara på.

Trettonde dagen

Idag halveras nässpraydosen och i kväll (!) tar jag min första spruta!
Wiiiiiiiiii!

Tolfte dagen

Träningen igår var väldigt rolig och för ett par timmar kände jag inte av magmolandet.
Idag har varit en bra dag trots alldeles för lite nattsömn.
I morgon bitti ska jag till KK och få instruktioner i hur jag ska ta mina injektioner. Dessa ska jag börja ta snart (i helgen?). Då blir det både nässpray och sprutor att hålla reda på.
Kommer känna mig som värsta dopingbruden...

Elfte dagen

Regnigt och grått ute.
Vaknade och var ledsen i morse. Drömde intensivt om nära och kära som inte längre finns i livet.
Har tänkt en del på hur det skulle ha varit om de kunde få vara delaktiga i den resa vi nu gör.
Saknar dem!
Har tagit kontakt med kusiner (eller halvkusiner) jag inte har träffat på många år. Har även skrivit ett brev till en äldre kvinnlig släkting som jag tror har en del att berätta om min mamma.
På något sätt har den här processen dragit igång ett sökande efter mer kunskap om vem min mamma var. Mina minnen av henne är ett barns minnen. Jag behöver utvidga min version med andras bilder och berättelser...
Magen molar vidare. Ska träna i kväll. Kanske det känns lite bättre efteråt?

Tionde dagen

Lingonvecka med besked. Det molar och värker i magen.
Känns som att äggstockarna liksom har lugnat ner sig. De har känts spända, svullna, och gjort småont. Nu känns de i princip som vanligt.
På torsdag ska jag till KK och få instruktioner om hur jag ska ta hormoninjektioner.
Jag är inte så brydd över själva injicerandet. Däremot funderar jag på hur jag kommer att påverkas humörmässigt och kroppsligt. Magen lär svälla upp en hel del. Har hört att man kan bli PMS:ig som tusan. Inte ett trevligt tillstånd - varken för mig eller för sambon.
Nåja, ingen mening att bekymra sig över det än. Vi får ta en dag i taget.

Nionde dagen

Har jobbat hela påsken. Det har varit stressigt och tungt och ryggen värker.
Igår var jag så slut i kropp och själ att jag bara ville gråta.
Har försökt ta medicinen så regelbundet som möjligt. Inte helt lätt när man har fullt upp.
Nu ska det bli skönt med två lediga dagar.

Sjunde dagen

Vaknade alldeles för tidigt idag.
Katterna har fått mat och nu väntar jag bara på att gubben ska vakna. Han fyller år.
Laddar kaffebryggaren så länge.

Sjätte dagen

Känner mig lite som att förkylningen jag drogs med för någon vecka sedan är på väg tillbaka.
Det har jag verkligen ingen lust eller tid med. Ska jobba hela helgen.
Får dricka varmt under dagen och göra en tidig kväll. Bra sömn brukar hjälpa.
Mår i övrigt bra.

Femte dagen

Äntligen har jag fått tummen ur och fixat det tråkiga skatbo jag kallar hår. Jätteskönt!
Fick smyga in på damernas för att ta min nässpray mitt uppe i allt. Ville inte behöva svara på frågor om vad jag tar och varför. Visst kan jag ljuga, men jag tiger hellre.
Släkt och vänner är nyfikna och smått uppspelta. "Hur går det?" Tjaa, det är en svår fråga att svara på. Jag vet inte "hur det går" förrän det går...eller inte går. Själva medicineringarna överlever jag. Säkerligen kommer jag att påverkas och få ett och annat psykbryt men det går ju över. Vecka 16 - det är då det kommer att fladdra fjärilar i magen. Då är det ägguttagning. Fram tills dess chillar jag. Mycket mer kan jag inte göra.

Fjärde dagen

Sov väldigt gott i natt. Vaknade inte en enda gång. Har haft några nätter av taskig sömn så det var välkommet med en "störningsfri" natt.
Börjar komma in i nässprayandet. Det går bra.
Idag har jag inte känt av äggstockarna så mycket.
Går omkring och är småhungrig precis som jag brukar den här tiden i månadscykeln.

Tredje dagen

Vaknade med migrän. Tog en Zumo - den hjälpte. Var illamående hela morgonen.
Medicinen lämnar en besk smak långt bak i gommen. Inte särskilt trevligt alls.
Känner av mina äggstockar. De liksom småvärker och lever rövare.

Resan har börjat

Igår påbörjade jag min IVF-behandling.
Det känns spännande och läskigt på samma gång.
5 veckors behandling.
Sedan....
Vad mer kan jag göra än att hålla tummarna och hoppas?