Airborne

I tisdags förra veckan flög Svea för första gången. Vi åkte från Göteborg till Stockholm och sedan vidare till Östersund. Det gick hur bra som helst. Svea sov mest hela vägen. Vi tillbringade ett par timmar hemma hos en god vän innan vi tog premiärtågturen till släkten i Duved. Där tillbringade vi ett par hektiska dagar innan det var dags att åka tillbaka till Östersund igen. De flesta av släktingarna och vännerna hann träffa lilla Svea innan vi, efter en veckas vistelse, tog flyget tillbaka till Göteborg. På det stora hela gick hela äventyret bra. Svea var oerhört duktig och klarade av miljöombyten och alla nya ansikten mycket bra. Själv kände jag mig ganska stressad. Dels för att det är ett himla meck att resa själv med liten bäbis, stor packning, vagn etc. och dels för att jag är dum nog att "flänga runt" mellan alla som vill träffas istället för att be dem komma till mig. En viktig läxa som jag tänker minnas till nästa gång. Det är givetvis jätteroligt att träffa alla och jag är löjligt stolt över Svea men det blir helt enkelt för mycket. Det lustiga är att ibland är tanken jobbigare och mer stressande än själva utförandet av den. Jag fick god hjälp av vänner och släktingar och detta underlättade vistelsen och åkandet hit och dit, men jag kan, utan att ljuga, säga att jag var helt slut av allt hälsa-påande och det var väldigt skönt att komma hem igen. Nästa gång vi åker upp till Jämtland blir troligtvis med bil. Ett nytt äventyr för lilla Svea. Då ska vi fira jul och nyår med släkt och underbara vänner. Det ska bli himla kul!

To poop or not to poop?

Ja, det är frågan. Svea har poopat flera gånger varje dag - fram tills i förrgår. Sedan dess har det varit stopp. Jag antar att det är en del av en helt naturlig utveckling. Matsmältningssystemet måste ju sakta ner någon gång. Men det känns lite konstigt att byta blöjor som "bara" är våta. Dessutom har Sveas fisar börjat få en doftkaraktär som heter duga... Tycker att fiseriet har eskalerat igen. Mycket pruttande de två senaste nätterna. Svea grymtar, stånkar och stönar. Ingen ro för den arma modern. Prutteriet nattetid tar sin tribut. Svea sov i princip non-stop igår på dagen och under eftermiddagen. Var tvungen att väcka henne för att mata och byta blöja. Det är väl bara att härda ut. Denna fisfas ska väl ta slut någon gång. Har jag hört.

Bästa trösttipset ever för kinkiga och ledsna ungar!

Spela bra musik och dansa... eller "dansa"! Det funkar suveränt bra! På rihk-titt! När Sveas kvälls-kink "sju-kinket" börjar drar vi igång stereon och dansar med Svea. Det förkortar skrik- och gråtperioden väsentligt. Hon tystnar och ligger i famnen och tittar alternativt somnar. När det har gått en halvtimma-fyrtiofem minuter kan jag göra nya försök att amma och då går det betydligt bättre. Även när hon puttrar ut alla onda gaser lindrar det med musik och dans.

Svea ler och skrattar...

...och det är helt u n d e r b a r t att se! Det sköna är att det är helt oförställt och okonstlat. Hennes känsloyttringar är ärliga, spontana och går inte att lura fram. Våra hjärtan smälter (ännu mer) när vi möts av Sveas tandlösa och oemotståndliga smajl!

Hur gick det då?

Gjorde aniskuren susen? Ja och nej. Första kvällen vi gav Svea anis somnade hon och sov som ett litet troll i fyra timmar utan ett pip! Rekord! Tidig morgon började hon röra sig oroligt i sängen, men hon skrek inte utan stånkade och "grymtade" fram pruttarna. Har sedan dess gett Svea avkok på en liten tesked 3 - 4 ggr/dag. Gaserna har inte försvunnit helt. Hon har fortf. en skrik och kink-period på ca en timme runt sjusnåret varje kväll och sen natt/tidig morgon kör hon sitt stånk- och grymt-race. Men jag tycker att hon har längre stunder med "lugn" mage och hon skriker inte på nätterna. Så jag tror definitivt att aniset har tagit udden av problemet. Är helt övertygad om att hon kommer att bli bättre och bättre ju större hon blir. Och större blir hon - för varje dag som går.

Precis så här låter hon!