Fyrtioåttonde dagen

D-day + 2.

Gråten fick komma och gå som den ville igår.

Det är skönt att gråta. Jag vet att det hjälper.

Idag blöder jag. Åtminstone fungerar kroppen som den ska.

Pratade med K.K. igår. Hinner antagligen inte med en ägginsättning till innan de stänger för sommaren. Då får vi vänta till augusti eller september. Det känns surt.

Denna väntan... Jag tycker jag har väntat länge nog.

Dagboken får vila och vänta med mig.

Fyrtiosjunde dagen

D-day +1.

Efter tre tagna tester kan vi bara konstatera att det inte blev något denna gång.

Det känns givetvis väldigt ledsamt och dystert.

Alla förväntningar och förhoppningar smulades på ett ögonblick sönder och lämnade plats åt besvikelse och gråt.

Men, det är ingen mening att grubbla.

Vi har gjort allt vi har kunnat. Naturen ville bara inte.

Tack och lov har vi ett befruktat ägg till i frysen.

Ska ringa K.K. idag och ta reda på vad som är nästa steg.

Fyrtiosjätte dagen

D-day.

Vilket antiklimax.

Först visades bara kontrollstrecket...

Sedan en antydan om ett streck till.

Måste alltså testa en gång till inom 48 timmar.

Nu blev det jobbigt på riktigt.

Fyrtiofemte dagen

D-day -1...

Det är nästan så att jag inte kan hålla mig, men jag ska inte fuska!

Fyrtiofjärde dagen

Allt väl. Peppar, peppar...

Fyrtioandra dagen

Min kropp.

Jag känner efter, analyserar och spekulerar.

So far so good.

Men än så länge har jag inte hoppat över bäcken...

Fyrtioförsta dagen

Befinner mig nu i en känslig del av processen.

Antingen kommer det en blödning eller så håller det i sig...

Nu är det bara ett par dagar kvar till + eller gråt.

Olidligt spännande.

Fyrtionde dagen

Har jobbat första arbetsdagen på två veckor.

Kändes väldigt roligt att komma tillbaka till jobbet.

Arbetskamraterna stöttar och håller tummarna så det står härliga till. De är så goa!

Jag tänker mycket på att vara rädd om kroppen, inte lyfta tungt eller stressa för mycket, vilket ju är lätt hänt när man jobbar inom vården.

Det gäller att ta hand om sig själv för att orka - både fysiskt och psykiskt.

Trettionionde dagen

Idag har varit en riktig kanondag - trots lägre temperatur och regn.

På förmiddagen ringde Vårdcentralen och meddelade att jag inte har Salmonella eller Filibactus Cactus...eller vad tusan det nu heter? Kan det heta Clostridium diffilice? Skit samma. Jag har det inte i alla fall. Gött! Då behöver jag inte fundera mer på det.

Vid lunch kom vännen David och hälsade på. Vi vistades ute i skogen halva dagen och åt lunch ute i det gröna på en picknickfilt. Härligt!

Kvällen spenderades i volleybollhallen. Det var förbaskat roligt! Kändes dock lite sorgligt att det var sista träningen för säsongen...

Trettioåttonde dagen

En fin dag. Magen håller sig lugn och snäll.

Mår prima med andra ord.

Trettiosjunde dagen

En hel dag utan magont, magkramp eller hastiga toabesök. Äntligen!

Kunde, söndagen till ära, njuta av en stillsam promenad i solen och en kopp kaffe ute i det fria.

Ett Hallelujah-moment!

Trettiosjätte dagen

Precis när jag trodde att magen var bra igen sa det "kniiiip" och "kraaaamp" och så var det bara att springa och sätta sig på huset igen... Kanske hjälpte kaffekoppen (den första på fyra dagar) till en smula?

Man ska tydligen inte ropa hej...