UL vecka 20

Idag var vi på ultraljud och det såg finfint ut!
Liten mår bra och allt verkar vara i sin ordning.
Det var speciellt roligt att se hur aktiv Liten är därinne.
Min moderkaka ligger tydligen upp mot magen och detta kan medföra att jag inte känner så mycket av rörelserna - än i alla fall.
Glada och nöjda åkte vi från Östra och väl hemma knåpade jag ihop följande lilla rulle.
Enjoy!

Nattliga besvär

Vet inte om det är tillfälligt eller om det "bara är början" men nu är jag inne på andra natten med div besvär.
Trött - men kan inte få kroppen att komma till ro.
Obehag i bäckenbenet.
Varm.
Spring på toa.
Denna natt bjöd även på tillfällig smärta i buken. Troligtvis för att jag legat på sidan för länge. Ska bli skönt att göra UL i morgon för att se att allt står rätt till.

Härligt!

Halsbränna och början till foglossning.
Härliga graviditetsbesvär! Tjolahopp tjolahej!

En välsignad mage?

Nu när jag kommit halvvägs på den berömda Graviditetsvägen och magen sticker ut, som en ros på en Prinsesstårta, börjar jag märka vilken magisk dragningskraft en gravid mage har. Det är framför allt kvinnor som dras till den och tar på den. Det är som att magen symboliserar ett förbund mellan oss. Källan till Livet... eller nå't.
Vänners, bekantas och helt obekantas händer har vidrört magen och liksom "välsignat" den. Inte mig emot. Så mycket synder jag har begått genom åren kan jag behöva all välsignelse i världen! Skämt åsido.
Jag fascineras av hur mage och hand tycks dras mot varandra som om de vore magnetiska.
Jag har själv gjort samma sak utan att ens fundera på om den är OK med mamman. Tanken har slagit mig efteråt, men just i stunden har handen fått eget liv och flugit ut av sig själv. Jag undrar om detta "fenomen" förekommer över hela världen?

Att röra sig efter förmåga

I förrgår kväll sprang jag som en blådåre från jobbet till bussen för att slippa stå och vänta en halvtimme och komma hem halv tolv/ kvart i tolv på natten. Morgonen därpå sprang jag som en blådåre för att inte missa spårvagnen. (Planering, vad är det?)
Igår gick jag mycket och i rask takt under dagen. Eftermiddagen avslutades med ett tvåtimmars städpass hos en dam med prylar ööööverallt. Var tvungen att stå och sitta i ansträngande ställningar för att komma åt med dammsugaren. Dessa "övningar" kändes i både rygg och höfter på kvällen. Jag låg ner i soffan och hade svårigheter att komma upp. Väl uppe styltade jag fram som en 90-åring.
Jag måste nog börja inse att jag inte kan röra mig som förr utan måste röra mig efter förmåga och dagsform.

I stort behov av en hårborttagning...

Rörelsen med stort R

Härom kvällen, i torsdags tror jag att det var, gjorde Liten något som jag uppfattade som en kullerbytta eller annan typ av akrobatisk rörelse som verkligen, v e r k l i g e n kändes! Detta var första gången jag kände en distinkt rörelse som inte gick att misstas för att vara magkurr eller något annat. Jag stirrade häpet på magen. Sedan brast jag ut i skratt. Vad i hela fridens namn sysslar Liten med där inne? Väntade spänt på nästa "volt" men Liten var nog fullt nöjd med hur h*n låg så det blev inga fler rörelser.

Prosit på mig.

Nyser och nyser och nyser. Undrar just hur Liten upplever det inne i magen?

Tussig

En god natts sömn hjälpte inte.
Troligtvis för att jag envisades med att jobba dagen efter.
Kraschade i säng när jag kom hem och när jag vaknade hade jag feberfrossa och mådde värre än innan. Ringde jobbet och sjukskrev mig.
Sov mellan 21:30 och 08:30 med "endast" 2 toalettbesök och 2 mardrömmar som störde.
Idag mår jag en smula bättre. Dricker té med honung för att lindra den ömma halsen.
Nu ska förkylningsaset väck!

Förkylning?

Har varit rejält trött idag. Under eftermiddagen började det irritera ilsket i svalget. På bussen och spårvagnen hem hade jag svårt att hålla mig vaken. Kraschade i säng när jag kom innanför dörren.
Känns som en förkylning är på väg att ta över min kropp.
Fans jävlars skit i helvete.
Jag har ingen lust att bli sjuk.
Hoppas en god natts sömn kan vända på eländet...

Sexy thing

"I believe in miracles.
Where you from?
You sexy thing!"

Ja, verkligen...

Shopping av och till den blivande modern

Idag har jag varit i la stada och spenderat de pengar jag fick i födelsedagspresent.
Jag köpte lite sköna kläder att växa i samt ett nytt klockarmband.
Fashion show följer nedan för den som är intresserad...

Sköna linnen och en mjuk, rymlig byxa att växa i.



"Den lilla svarta mammaklänningen."



Lite volanger för att göra den mer glamourös.



Så här glad blir man när man sätter på sig mammaklänningen. Den djupa solbrännan kallas även för "likfärg" eller "bedrövlig blekhet" och går att beställa på www.nordisktvintermörker.nu



Det gamla klockarmbandet var så snuskigt att det åkte rätt i soporna. Har nu gått från svart armband till mörkbrunt till beiget. Fast jag ville egentligen ha ett knallrött eller ett mörkgrönt. Det får bli nästa gång...



Magen växer så det knakar...

Komplimang...

Konversation mellan den blivande pappan och den blivande mamman:
- Vad snygg du är!
- Nääää...tycker du? Jag är ju helt osminkad!
- Ja men på håll...

Även en liten komplimang är trots allt en komplimang...

Tusen tack kära vänner!

Jag har blivit så uppvaktad idag att jag jag nästan rodnar av glädje och tacksamhet.
Mina vänner förgyller inte bara min födelsedag utan hela mitt liv!
Love ya!

Ett år äldre...

och en smula tjockare. Precis som det ska vara.
Har inte ökat mycket i vikt (ligger fortf. under 70-strecket) men magen växer och frodas så jag är inte ett dugg brydd över det.
Idag är en spännande dag då en kär väninna ligger på BB i Östersund och väntar på att hennes tvillingar ska behaga komma ut. Håller tummar och tår att allt går bra.
En annan spännande sak är att vi (sambon) har lagt bud på en sommarstuga i Småland, endast ett stenkast från svärföräldrarna samt en trevlig liten badsjö. Går köpet igenom kommer den blivande modern (moi) att vara busy, busy, busy i sommar med att fixa och dona både i Stuga 1 i Duved och Stuga 2 i Ryd. Tjolahopp tjolahej. Har man inte saker att göra så ser man till att överfylla tiden med galna projekt...

Snö? Snö!

Idag ska jag ut och promenera med en god vän och hennes lille pöjk Cameron.
Jag behöver verkligen promenera för att hålla igång mitt bråkiga matsmältningssystem och för att undvika restless legs till natten.
Vi bokade in denna promenad över telefonen igår och jag såg verkligen fram emot att strosa runt i vårsolen och riktigt njuta av en lång, härlig promenad...
Tittar ut genom fönstret nu på förmiddagen och vad skådar mitt norra öga?
snö! Snö! SNÖ! *suck*
Det snöar som fan, rent ut sagt och på ett så'nt där tråkigt sätt där snöflingorna kommer ovanifrån, sidledes och underifrån. Man har liksom ingen chans att komma ifrån dem för de är hela tiden IN YOUR FACE.
Skit också. Jag som inbillade mig att våren var på väg...

No fettisdagsbulle (semla) for me tack!

Jag som äter allt och hela tiden just nu borde kanske vara oändligt sugen på semlor dagen till ära. But nooooo. Har aldrig tyckt om och kommer heller aldrig tycka om semlor. Ge mig kanelbullar, mandelkubb, havrekakor, pajer, sockerkakor i olika smaker (utom banan) men semlor? Boom shackalack, nej tack!
Har kollegor som fullkomligt svullat semlor de senaste veckorna. "Jag åt två stycken igår och hoppade sedan över middagen för jag var så mätt" avslöjade en av dem härom dagen. Urrrk. Det är illa nog med en - men två??? Äckligt!
Så bjud mig aldrig på semlor. Det går liksom inte hem.

Lust - kyskhet

"Lust är en känsla som präglas av en stark längtan efter, och uppfyllandet av, något som ger stor tillfredsställelse. Lust är förknippad med kroppslig njutning, även inkluderande intellektuell stimulans.
Vällust är en överdriven strävan efter njutning, främst då sexuella njutningar. Enligt katolska kyrkans tradition betraktas ett liv i omättligt sökande efter vällust (lat. luxuria) som en dödssynd.
Om man hänger sig åt denna dödssynd skulle man i helvetet bli insmord i eld och svavel. Den av de sju dygderna som är motsatsen till vällust är kyskhet."

Tjaaa, då är jag så långt ifrån denna dödssynd man någonsin kan komma.
Kyskhet är däremot min melodi och har varit alldeles för länge nu.
Hur tusan gör man för att vända på det? Inte fan funkar det med alla tips och råd man får i veckoblaskorna. Det sitter djupare än sexiga underkläder, tända ljus, romantiska middag och "20 olika, fräcka ställingar"...

I've totally lost my mojo.

Frukost

Det är något helt magiskt med frukost.
Jag har alltid varit en frukostmänniska men jag tror att frukosten har blivit ännu viktigare för mig nu. Finns det inte "rätt" frukostmat hemma blir det katastrof.
Så vad gör man? Jo, man drar på sig ytterkläderna och knatar bort till Ica Maxi klockan 21 en söndagkväll och handlar de här viktiga varorna:
Apelsinjuice (nektar går också bra)
Bröd (gärna grovt)
Gott pålägg (denna gång blev det makrill i tomatsås)
Havremjölk (så jag kan koka gröt på morgonen)
Yogurt (laktosfri förstås)
Frukt (köpte svinbilliga blodapelsiner som var riktigt goda)
Nu har jag så jag klarar mig ett par dagar.
Gött.

Äter man så växer man...

Uppdatering - vecka 15

Jösses, vad dålig jag är på att skriva!

OK, what's up?

Magen har börjat ta form. Tänkte lägga upp kort men hittar inte sladd-aset.

Har välsignats med invärtes, inflamerade hemorojder efter att ha varit konstant förstoppad och stenhård i magen i ett antal veckor. Det är graviditetshormonerna som ställer till det.

Jag gör det jag kan för att få ordning på magen: tar lunilax, blandar i linfrön i gröten/yogurten, äter kiwi och päron, dricker kaffe, dricker massor av vatten, rör på mig, tar en sup olivolja varje morgon... *suck* Vissa dagar är bättre än andra men jag är verkligen inte "bra".

Har fått betydligt större förståelse för gamla människors fixering vid deras mag- och tarmfunktion...

Idag ska jag inhandla Sunwic och se om det har någon effekt.

Har dragits med migränvärk i tre dagar. Nu har jag fått nog. När jag träffade barnmorskan idag bad jag henne be läkaren skriva ut Citodon, ett läkemedel som jag egentligen drar mig för att ta men som läkaren rekomenderat. Nu jäklar ska huvudvärken bort!

En positiv sak i "allt mörker" är att den värsta tröttheten har släppt. Och den bubbla av " lätt blues" som jag befunnit mig i har mer eller mindre spruckit. Inte för att jag har gått och varit deppig, men jag har känt mig avskärmad och något...likgiltig.

I övrigt är allt bra. Mina besvär är varken ovanliga eller livsfarliga så det är bara att bita ihop och kämpa på.

Det var alles för denna gång.