onsdag 31 augusti 2011

Försäkringskasst som fan...

Försöker förstå informationen och göra en beräkning av föräldrapennig på Försäkringskassans hemsida. Jag måste vara helt dum i hela huvudet. Försöker planera så att jag kan vara hemma så länge som möjligt och ändå inte behöva leva på 0 och ingen krona. Det är fan omöjligt! Det blir askasst hur jag än gör.
Jag konstaterar att det kommer att bli en tid av noll nöjen, slitna och trasiga kläder, fattigmanskäk och tiggeri för Fröken Andersson. Hoppas min käre sambo förbarmar sig över mig...



Mjåschkspya...

Det är inte helt lätt att rapa en viss liten fröken.
Att lägga henne "på axeln" går inte. Hon åmar sig och skriker i högan sky alternativt lägger en mjåschkspya som heter duga = amningen ogjord.
Jag får försiktigt sätta henne upp så hon vilar mot min kropp - men inte för tidigt för då spyr hon och inte för sent för då spyr hon... *suck*
Ibland funkar det helt utan problem. Ibland kan jag lägga henne ner utan att "låta mjölken rinna ner" eller rapa henne. Jag undrar vad det är som gör skillnaden? Slumpen? För mycket krubb? Dagsformen?
Tips någon?


tisdag 30 augusti 2011

Det rullar på...

"Svedala" är nu 2 veckor och 2 dagar gammal (ung) och det absolut finaste och mest värdefulla jag har. Den nyblivna pappan är inne på sin andra arbetsdag och här hemma rullar det på - i Sveas takt. En nyttig erfarenhet för mig som gärna vill göra flera saker samtidigt. Ibland blir jag rastlös och frustrerad men jag försöker tänka att det är HENNES tid nu och att det måste få dröja ett tag innan vi har lyckats komma in i några fasta rutiner. Det blir högst en utflykt eller ett "projekt" per dag. Det är ungefär vad jag hinner med. Idag ska vi återigen till BVC. Tjohooo, vad roligt! Not.

Svea iförd den fina mössan och strumporna som vi fick av Caroline m fam.

lördag 27 augusti 2011

Mjölkspya och kink

Natten till idag gick i mjölkspyans och kinkets tecken. Ingen rolig natt - varken för mig eller lillan. Man tror nästan att man håller på att mista förståndet när klockan börjar närma sig ny morgon och man inte har fått en blund i ögonen...
Lillan hade uppenbara magbekymmer. Hon grinade illa, kinkade, fjärtade och poopade - i massor. När jag ammat henne satt jag upp med henne för att få mjölken att rinna ner och stanna i magen. Hur jag än gjorde kom den upp. Ibland bara en munfull, ibland hela härligheten. Svea fick hicka och den fick henne att spy ytterligare. Gråt och kink. Till slut hade jag ingen vettig mjölk kvar utan fick ta ersättning. Även denna fick hon upp. Ett tag kändes det totalt hopplöst, men efter femsnåret vände det och vi fick sova båda två.
Det är bara att inse - alla dagar och nätter kan inte vara lika bra. Ibland får man kämpa - förtvivlad och oändligt trött...



torsdag 25 augusti 2011

BVC besök nr 2

I dag fick vi med beröm godkänt på vikten. Svea-liten vägde 2916 och är nu "på banan igen", som sköterskan uttryckte det.

När sköterskan frågade om de två senaste dagarna sa jag precis som det var. (Utelämnade dock den pyttelilla detaljen om ersättning. Hehe.) Hon blev mycket beklämd och sa att det absolut inte var meningen att jag skulle må dåligt och känna att jag gjorde något som gick emot mitt hjärta. Hon förklarade hur BVC ser på det här med betydelsen av viktuppgång och att man är särskilt noggrann med det såhär i början. Viktnedgång och fortsatt viktnedgång kan betyda att barnet har en infektion, en allergi eller annan sjukdom osv. Det begriper jag och jag förstår vikten (haha!) av det hela.

När vi rett ut allt så var vi överens om att jag ska köra på som vi har gjort tidigare - dvs att låta Svea amma när hon vill, men att försöka undvika det utdragna snuttandet, att inte låta det gå mer än 3 - 3,5 timmar mellan matningarna (Duh! Det har aldrig hänt.) samt att vara noggrann med att hålla/lägga upp Svea en stund så att maten får "rinna ner och bli kvar i magen".
Alles gut. Nog om detta.

Vår BVC-sköterska är rar, vill väl men är lite... "daltig". Dessutom verkar vi missförstå varandra. Jag vet inte om det är jag som är otydlig eller om det är hon som lyssnar dåligt alt. blandar ihop oss med andra mödrar/barn. En kombo där kanske? Jag får helt enkelt bli övertydlig när jag svarar på frågor eller ska berätta hur vi gör och hur det går...
En sak är dock klar: Hon verkar vara något förvirrad, minst sagt.

1. Hon kallade Svea "han" och "Saga".
2. Hon höll på att föra in våra uppgifter i helt fel journal.
3. Hon hade fått för sig att Svea från början varit "lite slö" och att hon inte hade "signalerat att hon var hungrig." (Detta stämmer över huvud taget inte alls. Svea har från första stund signalerat klart och tydligt när hon vill amma.)
4. Hon måttade huvudet för två dagar sedan och glömde då antagligen att föra in det i journalen för idag skulle hon måtta igen - och fick då ett mindre mått(!) än förra gången.
5. Hon frågade om naveln - om den hade ramlat av, vilket hon konstaterade förra gången men då antagligen missat att föra in det i journalen.
6. Hon sa själv att hon hade "många bäbisar igång samtidigt" och frågade vad vi hade tagit upp förra gången.

Nu är vi ju bara i starten och känner inte varandra. Jag får ge det lite tid och ha lite tålamod. (Förutom med Svea har jag dock dåligt av den varan nuförtiden.)




Mjölkersättning: test 1

I går kväll lade vi helt ner det där med tider. Svea fick själv bestämma när hon skulle äta och sova. (Skönt för mammahjärtat och själafriden!) Sista måltiden fick hon både amma och mjölkersättning ca 20-25 ml. Det tog sin lilla tid för det där med ersättning var, till en början, inte helt roligt för lilla Svea. Hon blev arg och ville tillbaka till bröstet. Då testade vi att varva bröst med ersättning. När hon lugnat sig och blivit lite pömsig gick det betydligt bättre.
Då kvällsmålet påbörjades ganska sent kom vi inte i säng och till ro förrän klockan var kvart över ett - halv två. Sedan sov vi väääldigt gott ända fram till Svea signalerade att hon var hungrig vid kvart i fem-snåret. Denna gång klev jag inte upp utan ammade henne liggandes. Vi somnade båda om - nöjda och belåtna.
Vid nästa amning klev jag upp - dels för att det fanns behov av blöjbyte och dels för att jag själv var tvungen att gå på tjillevippen. (Vid det här laget har man ju blivit näst intill expert på att "multitaska" - typ amma, kissa, borsta tänderna och prata i tlfn på en och samma gång.) Resten av morgonen har vi myst och ammat på ett kravlöst sätt. BVC får säga vad de vill, jag ställer inte upp på tvåtimmarskurer och "tvångsmatningar". Det funkar inte utan känns bara helt fel.
Nu får vi hoppas att Svea har börjat gå upp i vikt så att jag får BVC "off by back". Då kan vi i lugn och ro köra vidare som vi vill och ge ersättning till kvällsmål.
Jag vet att ersättning är inget BVC rekomenderar - om det inte är absolut nödvändigt, särskilt när man är förstagångsföderska. (Mina kära väninnor har berättat för mig dessa senaste dagarna om deras erfarenheter från BVC - om press och stress, om viktkurvor som måste följas, om olika "goda råd" från olika sköterskor, läkare och barnmorskor, om ändlösa nätter, skrikande barn, om gråt och tårar. För det är såååå viktigt att amningen kommer igång och fungerar och det är sååå viktigt att barnet får bröstmjölk eftersom den är så näringsrik och nyttig. Jag vet det. Jag förstår det. Jag köper det och jag har absolut inte tänkt att sluta amma MEN för att mor och dotter ska må bra, vara nöjda och glada och framför allt för att hon ska bli mätt och kunna sova gott på sena kvällar och nätter tänker jag delamma och ge ersättning - "i smyg" - om jag måste. Mummel, mummel...jäkla BVC.

onsdag 24 augusti 2011

Vedervärdigt...

Okej. Vi började med den s.k. "intensivamningen" igår. Svea skulle äta varannan timme och fick inte somna till vid bröstet utan suga rejält i 10-15 min på varje sida.
Hon ammade vid tre-snåret på bvc så jag ställde klockan på 17, 19, 21 och 23 för att, plikttroget, lyda detta "goda" råd. Jag vill ju gärna slippa kvällssnuttandet och givetvis vill jag att Svea ska gå upp i vikt.
17-amningen gick bra. Inga problem där. 19-amningen gick något sämre då hon ideligen somnade vid bröstet. Jag fick pet, pet, peta och ret, ret, reta och byta blöja för att hålla henne igång. Svea har en tendens att amma bra i 3-5 minuter, sedan slaggar hon till och tappar "sugfokus".
Vid halv åtta ringde mitt kusinbarn. Det dröjde inte länge förrän Svea vaknade till och ville amma. Men nu skulle jag ju vänta till kl. 21 innan nästa amning. Och ingen napp fick jag ge heller. Sveas irriterade gny eskalerade till arga och sedan förtvivlade skrik. Jag fick avsluta samtalet och försöka få ordning på den lilla. Den nyblivna pappan fick också rycka in och försöka distrahera henne. "Liiiiten stund till, sedan får du mat. Liiiiten stund till!" Jag kände mig elak mot Svea och tårarna brände bakom ögonlocken. Fy faaan för denna metod. Men så försökte jag tänka att det "bara" handlar om en förändring i rutinerna (vilka rutiner?) och att hon snart skulle vänja sig. En lite kinkig övergång på några amningar sedan skulle tvåtimmarsgrejen funka. Yeah right.
Vi fick henne att lugna sig genom att jag bar på henne i en bärsjal. Hon somnade och jag tänkte: "Det kanske handlade om närhet och tröst - inte mat?"
När klockan var tio i nio fick hon amma igen. Då var inte Svea på hugget utan jag fick peta, reta och greja precis som vid 19-matningen. Inge roligt alls. Denna gång
höll hon sig dock lugn efter amningen och somnade gott igen.
Vid 23-tiden var det dags igen. Ännu en gång var Svea inte alert utan ville hellre sova. När jag petat och retat mig igenom en halvtimme och skulle lägga tillbaka henne vaknade Svea till ordentligt och DÅ ville hon amma. *suck!*
Jag hindrade henne inte utan tillät henne amma. Varje gång hon somnade till och jag lade ner henne - började hon kinka. Jag beslöt mig för att gå till sängs.
Kinkandet och skrikandet verkade aldrig upphöra. När hon äntligen verkade mätt och nöjd och jag försiktigt kunde lägga henne att sova - då kaskadspydde hon upp en stor del av mjölken och sedan ville hon (givetvis) amma igen! Jag trodde jag skulle bli knäpp. Vid halv två lugnade hon sig och vid det laget var jag helt färdig. Hade, under den sena amningen, ställt om alarmet ett antal gånger då jag insåg att de amningstider som först gällde - hela tiden blev framskjutna. När vi väl somnade sov vi båda gott.
Halv fyra var det åter dags för matning. Peta, reta, väcka. Men tack och lov somnade vi båda om efter det. Halv sex - peta, reta, väcka och när jag skulle lägga henne - kink och skrik... Fick fortsätta amma en stund tills hon var nöjd. Då hade vi suttit i 45 minuter och jag kände att jag bara avskyr denna jävla tvåtimmarskur! Sköt fram halv åtta-amningen till åtta. 3 minuters effektiv amning - sedan somnade Svea. Peta, reta, väcka. FY FAAAAAAAAAN! När jag ammat färdigt la jag Svea hon sin pappa och gjorde frukost. Nu sitter jag här och skriver. Om en halvtimme är det amningsdags igen...

Ja, visst fan låter det helt sjuk?!? Det går helt emot mina egna instinkter och min egen magkänsla. Men, jag ska ändå försöka fullfölja detta "goda råd" för att se om det hjälper till med vikten. När det gäller kvällssnuttande kan det helt enkelt handla om att min mjölk är för "tunn" och där tänker jag att mjölkersättning kan göra susen. Flera goda vänner (och förbaskat duktiga mödrar) har sagt att jag inte ska vara rädd att använda mjölkersättning - just på kvällen inför natten. Både barnet och jag kommer att få sova bättre och därmed bli nöjdare och lyckligare människor.

tisdag 23 augusti 2011

Intensivamning...

Var på förstagångsbesök på BVC idag. Var helt övertygad om att lilla Svea skulle ha gått upp i vikt då hon, i princip, har suttit klistrad vid bröstet på mig sedan vi kom hem. Icke sa nicke. Hon hade gått ner från 2885 till 2772 gr. Inte helt ovanligt, konstaterade sköterskan. Jag fick rådet att "intensivamma" för att få henne att gå upp i vikt. "Amma henne 10-15 min på varje bröst, varannan timme, och se till att hon inte somnar när hon ammar." "Ge henne inte nappen eller fingret utan bara bröstet nu i början." Så nu testar vi att amma varannan timme, att inte ge henne bröstet, nappen eller fingret mellan amningarna samt att väcka henne genom att peta, lyfta upp henne eller byta blöja på henne så att hon suger mer effektivt när hon ligger vid bröstet.
Just nu i denna stud går det sisådär. Vi har gett henne nappen och försöker nu hålla ut den sista stunden innan det är dags att amma igen... Sveas skrik skär i modershjärtat. Jag måste bita ihop. *snyft*

måndag 22 augusti 2011

Svea of Sweden



1 vecka + 1 dag gammal.

fredag 19 augusti 2011

Förlossningen...

Ja här gick det undan i söndags! Kände att något var "på g" på morgonen och gick med molande "mensvärk" hela dagen.
På eftermiddagen tog vi en promenad till Ica Maxi (på mitt initiativ). Gick sakta och var tvungen att stanna med jämna mellanrum för att jag hade sådana rejäla sammandragningar. Inne i butiken blev det nästan värre. Stannade allt oftare och hade allt ondare. Niclas fattade att jag inte skulle ta mig hem promenerandes så han hämtade bilen. Skickade ett sms till en väninna, som är trebarnsmor, och frågade om hon trodde att det var på gång. Hon ringde upp och vi pratade en kortis på tlfn. Av henne fick jag rådet att åka in. Väl hemma ringe jag förlossningskoordinaton. Vi kom dock fram till att jag skulle lägga mig och vila en stund och ta två alvedon. Detta troligtvis p.g.a. att jag då fortfarande var lugn och samlad. Haha! OM jag hade fattat hur nära jag var hade jag givetvis åkt in direkt och då hunnit med annan typ av "för-vård" än den jag fick när vi väl åkte in...
Efter en timme med starka och regelbundna förvärkar stod jag inte ut längre utan ringde koordinatorn igen och sa: "Med risk för att bli hemskickade åker vi in NU. Jag har så himla ont och har täta sammandragningar."
Efter en snabb färd till Mölndals sjukhus förlossningsavd. fick vi först komma in till ett undersökningsrum där de satte CTG som jag skulle ligga med i 30 min. Jag stod inte ut så länge eftersom jag kände att jag började få krystvärkar. Barnmorskan undersökte då (äntligen!) mig (de är ju vana med att man kommer in i god tid och att man bara är öppen någon cm) och konstaterade att jag var fullt öppen och hon kunde känna barnets huvud! Pang, bom, tjofs åkte vi raka vägen in på förlossningsrummet och där tog det - från det att jag sög i mig första dosen lustgas - precis en timme tills Lillan kom ut. Hela förloppet - från det att vi kom in på förlossningen tills hon kom ut - tog två timmar. Det kallar jag rekordsnabbt.

Jag måste säga att allt har rullat på bra sedan vi kom hem. Visst känns det att man fött barn och visst är det jobbigt med långa amningsnätter, men det är det ju givetvis värt! Vi har världens finaste skatt!

Ja, det var så det hela gick till.

*stolt mamma*

tisdag 16 augusti 2011

Den 14 augusti 2011 kl.20:40...

...kom Lillan till jorden med raketfart.
Vikt: 2980 g. Längd: 48 cm.


söndag 14 augusti 2011

14 augusti och 9 dagar kvar?

Nedräkningen har börjat och jag tror faktiskt att startskottet redan har gått.
Idag har jag grym "mensvärk" och jag känner hur det trycker ner i bäckenet. Blöder lite lätt och för första gången känns det som att "nu signalerar kroppen på allvar".
Har börjat att packa BB-väskan för att ha den redo vid dörren. Det kan ju bli idag... eller i morgon... eller en annan dag.
Hade gärna sluppit min förkylning mitt uppe i allt detta men man kan inte alltid få som man vill. Lillan kommer när hon behagar.



fredag 12 augusti 2011

Besök hos BM vecka 38+3

Sammanfattning av graviditeten samt nedskrivning av önskemål inför förlossningen.
Vikt: 77,7 kg. Liiiite för liten mage för att BM ska vara helt nöjd.
Lillan ligger snett - huvudet nedåt men behöver sjunka ner lite till. Den sneda ställningen krävde att två barnmorskor klämde och kände på magen samt kontrollerade med UL för att vara helt säkra på hur hon låg. Ingen vidare skön och behaglig upplevelse.
Har dragit på mig en förkylning som jag gärna hade velat vara utan. I övrigt mår jag bra.