onsdag 26 september 2012

Drottning Silvias Barnsjukhus

När Loppan var 8-9 månader fick hon en rejäl urinvägsinfektion. Eftersom hon var så liten ville man kolla upp henne rejält (njurar, urinvägar) för att se att hon inte hade något fel.

Först tog man blod-och njurprov.

Sedan gjorde man ett ultraljud på njurarna.

Idag har vi gjort *gammakameraundersökning.

Den oro och ångest vi känt inför *detta har nu äntligen släppt. Visserligen var Svea ledsen när de skulle kontrollera hennes vener i handlovarna, i armveckan och på fötterna och hon var inte ett dugg gladare  när de, med hjälp av en spruta, förde in en tunn slag i handloven och sprutade in radioaktiv vätska. När det var klart fick vi vänta i drygt 3 timmar för att vätskan skulle hinna leta sig till njurarna.
När det var dags för själva undersökningen hade Svea hunnit äta lunch och somnat i min famn.
Personalen hade dämpat belysningen och bäddat mjukt på britsen där Svea skulle ligga. Vi tassade in i undersökningsrummet och lade försiktigt ner henne.
Ryggläge - sida - sida klarade Svea av utan att vakna. Vi satt hela tiden med och jag höll min hand mot hennes lilla bröst. När undersökningen var klar lyfte jag upp henne och bar in henne till ett rum som personalen ordnade. Där fick Svea sova klart och sedan kunde vi åka hem.

Vi är oerhört tacksamma över hur vänliga och professionella personalen var på sjukhuset. De månade både om Svea och oss. Våra önskemål hörsammades och allt gick smidigt och lugnt till.

Nu sitter vi i hemmets trygga vrå och väntar "bara" på besked.


Svea äter smultron i farmors och farfars trädgård.