Köpt och fått

Drabbades av Köpdjävulen igår när jag var inne i stan...


Det blev två par sköna sommarskor, två ansiktscremer (som var på kalasbra extrapris!) samt en mascara.


En härligt färgrann klänning, en cool Stones t-shirt, en jeanskjol, en svart, häftig tröja med en lång- och en kort ärm, shorts och en knälång byxa.

Idag lunchade jag med en god vän och hennes lille son på 3 månader. Hon hade med sig mammakläder som jag fick ta över. Tre t-shirts, ett glamouröst linne, en långärmad tröja, en jättesöt, svart klänning samt knälånga byxor.

Jag känner mig grymt bortskämd! Nu behöver jag verkligen inte handla mer mammakläder!

Gräsänka och tåthållare

Är, sedan snart en vecka tillbaka, gräsänka. Gubben är i U.S.A.
Tycker faktiskt att det är lite skönt att gå här hemma och pula och inte behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv - och kissarna.
Den blivande pappan har det säkert hur bra som helst på andra sidan Atlanten och nu, när askmolnet efter Grimsvötn verkar har dragit vidare, är jag inte brydd över hur han ska ta sig hem.
Här hemma försöker jag få ordning på de lösa tåtar som måste bindas ihop innan jag går på graviditespenning. Papper som ska fyllas i och skickas etc. Jag hoppas att allt blir klart i tid så att det slipper bli en fet inkomstlucka i sommar. Det har strulat till sig lite med min lön, som av misstag inte blev förhöjd förra året. Nu är det dessutom dags för nya löneförhandlingar, så min chef avvaktar med att fylla i de viktiga papper, som måste in till Försäkringskassan, tills det blivit ordning och reda på det hela... Jag går givetvis omkring och nojar och tror att Försäkringskassan inte ska godkänna min ledighet samt att det kommer att strula-strula-strula sig med pengar så att min ack-så-taskiga ekonomi blir ännu sämre.
Och för varje dag växer magen. Det är ständigt liv och rörelse där inne. Det sparkas och bonkas och grejas så det står härliga till. Känslan av ett liv i magen är helt fantastisk. Jag undrar så vad det är för filur som bor där inne.
Spelar musik och sjunger för henne varje dag. Hon ska bara bli ett musikaliskt underverk och därmed basta! *asg* ;)

Poff!

Igår var magen plötsligt bautastor. Beror säker på hur Liten ligger men jag misstänker även att det kommer börja ta fart på allvar nu... Gaaaaah!
Sakta men säkert börjar tankarna vandra iväg till förlossningsdagen. När den nu tänker infalla. Det kan ju faktiskt ske några veckor i förväg eller några veckor över tiden... Spännande och läskigt på samma gång. Livet kommer att förändras - för alltid.

Magen vecka 25+5

Förbannade ligament/muskler/nerver...eller blindtarm(?)

I fredags kväll runt 19-20-snåret fick jag plötsligt ont i höger sida av buken.
Aj! Liten har lagt sig snett och trycker på nå't, tänkte jag.
Efter en stund gick jag och lade mig i soffan för att ge Liten chansen att vända sig/rätta till sig. Det enda som hände var att magen plötsligt blev skev och lutade åt höger - just den sidan där det smärtade. Det såg så roligt ut att jag började att skratta och samtidigt gjorde det så förbaskat ont att jag bara ville skrika rakt ut.
Då det inte blev bättre bestämde jag mig för att det var lika bra att gå till sängs. Jag höll knappt på att ta mig upp i bädden. Så ont gjorde det. Jag låg på vänster sida för att avbelasta den högra. Hamnade i någon slags dvala och vaknade av att sambon kom in i sovrummet för att se hur det stod till med mig. Jag sa att jag hade för jäkla ont och att jag behövde hjälp att komma upp eftersom jag behövde gå på toa. Han hjälpte mig upp ur sängen och jag kved av smärta. Att sätta sig ner och kissa var också en utmaning. Jag tänkte ett tag att "det här kan sluta i en ambulansfärd in till sjukan". Jag fick hjälp i säng igen och sov bedrövligt illa den natten. Varje gång jag skulle röra mig/vända mig - fick jag försiktigt röra en kroppsdel i taget och skjuta ifrån med händer och armbågar för att slippa använda mag- och benmuskler.
I lördags morse klev jag upp och tog en dusch. Sedan ringde jag Sjukvårdsupplysningen. Efter att ha talat med dem ringde jag Anatalenheten på Östra Sjukhuset. Vi var välkomna in och åkte på studs. Vi fick hjälp ganska omgående. Vi tog en CTG-kurva, lämnade urinprov, tog febertempen, gjorde en gynundersökning inkl. ultraljud samt tog sänkan. Alla prover/undersökningar såg finfina ut så vi fick rådet att åka hem, vila och avvakta. Läkaren konstaterade att jag visserligen hade ont "precis där blindtarmen sitter", men hon trodde att det var ligament/muskler/nerver som spökade och inte blindtarmen... Hela eftermiddagen och kvällen vilade och avvaktade jag. Ingen förändring.
I natt har jag sovit en smula bättre men läget är fortfarande det samma. Pratade med Sjukvårdsupplysningen igen denna morgon samt med en BM på Förlossningsenheten. Fick återigen rådet att avvakta och återkomma om jag får feber eller om smärtorna förvärras... Dryyyyygt är ordet. Jag hatar att vara sjuk och jag avskyr att inte kunna fungera som vanligt! Nu hoppas jag bara på att det ger med sig och går över eller att jag får svinont och feber så att man kan ta bort det som gör ont. Så här vill jag iaf inte gå omkring och ha det!

Skilda världar...

Vi planerar sommarens semester. Det ser ut att bli en del tågresor kors och tvärs över landet. Tågresor är väldigt bra, men när man reser tillsammans lönar det sig tyvärr att ta bilen. Det lönar sig framför allt i den blivande mammans plånbok, som inte är särskilt fet och som knappast kommer att bli fetare på inkomsten: graviditetspenning.
Så diskuterar vi Smålandsvistelsen, som sker mot slutet av graviditeten.
Plötsligt tar diskussionen en märklig vändning och en av oss hamnar på Venus och den andre på Mars...

Låt föreställningen börja!

(Ridå)
- Den 12:e augusti måste vi åka hem för då ska jag till BM, säger d.b. mamman.
- Jaha? svarar d.b. pappan.
- Ja... hur tänker du där? Du har ju skrivit Ryd i kalendern. Tänker du stanna längre? undrar d.b. mamman.
- Ja, det kan ju hända, svarar d.b. pappan.
- Så då tänker du att jag åker tåg och du kommer efter med bil? undrar d.b. mamman.
- Ja? svarar d.b. pappan frågande.
- Det blir så mycket åkande med tåg och dubbla kostnader, konstaterar d.b. mamman.
- Jamen jag kan sponsra dig, svarar d.b. pappan.
- Och sen är det ju så kort tid kvar innan beräknad förlossning... säger d.b. mamman.
- Ja? svarar d.b. pappan.
- Ja, det hade ju varit rätt så skönt om du hade varit hemma - OM det händer något, säger d.b. mamman menande.
- Antagligen hänger jag på upp men jag kanske stannar. Det kan vi ju se då, svarar d.b. pappan.
- "Kanske?" Tänk om jag får värkar då??? frågar d.b. mamman något upprört.
- Då tar jag bilen upp, svarar d.b. pappan helt obekymrat.
- Det tar ju 3 timmar! utbrister d.b. mamman förfärat.
- Ja... vaddå? Du kan ju ta taxi till Mölndals sjukhus, svarar d.b. pappan fortfarande helt obekymrat.
- Taxi??? Står du här och skojar med mig eller menar du allvar?!? undrar d.b. mamman, som nu är på väg att bli arg.
(D.b. pappan fattar inte vad "felet" är.)
- Ja? Det är ju jättebekvämt plus att det är kort bit, svarar d.b. pappan.
- Det är ju för fasiken inte sträckan det handlar om! svarar d.b. mamman surt.
- Vad är det då? undrar den (kanske lätt korkade?) blivande pappan.
- Det handlar om att JAG är här SJÄLV och ska bli förstagångsmamma och ska ordna och komma ihåg allt själv och DU, som ska bli förstagångspappa, ska sätta dig lugnt och sansat i en bil och köra 3 timmar utan att köra ihjäl dig! fräser mamman.
- Anledningen till att jag säger så är att jag tror att du kommer gå över tiden. Antagligen skulle jag hinna fram i god tid. Kanske vi får gå och vänta en vecka eller två över tiden svarar d.b. pappan lugnt.
- Hörrudu, det kan gå ruskigt fort om det sätter igång! Det kan ju ske när som helst! Du tror inte att jag vill ha dig här hos mig då eller??? Och tänk om något går fel och det blir akut kejsarsnitt! svara d.b. mamman argt.
- Jamen jag kommer. Jag kommer ju, bedyrar d.b. pappan.
D.b. mamman går nu in i martyr-mode och säger anklagande:
- Du kanske hellre vill vara i RYD än att vara med när ditt FÖRSTA BARN FÖDS?!?
- Nääääääeeeee... försöker d.b. pappan övertyga d.b. mamman.
- Då kan jag ju avskriva dig helt och be någon som FAKTISKT VILL VARA DÄR att komma istället! utbrister d.b. mamman dramatiskt.
- Nääää. Självklart kommer jag att vara där. Jag KOMMER att vara där, försöker d.b. pappan igen.
- Nämen det låter ju inte så! Du säjer ju "kanske" och "antagligen"! fräser d.b. mamman.
- Jag KOMMER. Det är klart att jag kommer att vara där! Jag lovar, svarar d.b. pappan.

Diskussionen avslutades med att den förnärmade och upprörda blivande mamman tog hand om tvättberget. Medan hon vek tvätten kom hon på att hon minsann skulle skriva i bloggen så att ALLA kunde se vilken hemsk, usel och dåååålig blivande pappa hon lever med!

Och på den vägen är det. ;)

(Ridå)

BM-besök i vecka 25

Blodvärden, blodtryck och vikt ser mycket bra ut.
Magen - från blygdben till strax under bysten: 24 cm.
Hjärtljuden hörs fina och BM skojade om att det var typiska ljud för ett flickhjärta.(Vad nu skillnaden är?)
Vi har bokat in besök över sommaren och in i september. Förhoppningsvis har Liten kommit ut vid det laget...

Litens första konsert

Kom just hem från Stockholm och en helt fantastisk musikhändelse, Litens allra första konsert: Roger Waters - The Wall. Föreställningen var som en stor sammanslagning av teater, musik och film - en oförglömlig upplevelse!
Musiken satte igång rörelser i magen så det stod härliga till.
Den blivande modern och sällskapet hon var i var helt lyriska när de, efter konserten, följde strömmen av människor från Globen mot tunnelbanan. Vi var helt enkelt tvugna att sätta oss på en pub och smälta aftonens intryck innan vi skiljdes åt.

Introt på The Wall

Från "OJ!" till "aj"

När det började röra på sig, "paw rihk-titt", i magen reagerade jag med förvånade, förundrade och glada "OJ!" Nu, när sparkarna och vändningarna börjar bli vardag, har det blivit mer av ett "aj". Inte för att det gör ont (än) men för att det grejas och stökas runt där inne så att det blir obekvämt och stör (bl.a. min skönhetssömn).
Don't get me wrong. *klicka* Varje levnadstecken är en välsignelse och lycka, men ibland klappar jag på magen och säger: Lillan, nu får du allt ta och lugna dig!

Leker med foton...

För några veckor sedan, jag var väl i vecka 19-20 kanske, såg jag ut såhär:



Denna vecka, vecka 24, ser jag ut såhär:



Det händer grejer...