Vänners, bekantas och helt obekantas händer har vidrört magen och liksom "välsignat" den. Inte mig emot. Så mycket synder jag har begått genom åren kan jag behöva all välsignelse i världen! Skämt åsido.
Jag fascineras av hur mage och hand tycks dras mot varandra som om de vore magnetiska.
Jag har själv gjort samma sak utan att ens fundera på om den är OK med mamman. Tanken har slagit mig efteråt, men just i stunden har handen fått eget liv och flugit ut av sig själv. Jag undrar om detta "fenomen" förekommer över hela världen?
Jag har nog varit en katt i något av mina tidigare liv för jag avskyr när någon tar på min mage - gravid eller icke.
SvaraRaderaVar mer rabiat då jag väntade Ellen, de som tog på min mage då var typ pappa Olle, BM (du?) och snuskfabror EB (mot min vilja men hann inte neka och blev inte heller tillfrågad om lov).
Med Morris var jag lite (men bara lite mer) "at ease" - det var några som frågade och jag sa ja - mot min innersta vilja men okej då.
Själv har jag aldrig känt önskan/behov/vilja att känna på någons gravidmage - det känns på tok för privat. (Skulle inte vilja känna på någons icke-gravida mage heller för den delen men ryggar, ben, armar, fötter, hår å fejs går bra. Hmmmm... har nog absolut varit en katt.)
Med det sagt menar jag inte att det inte är en välsignad mage - det är det i allra högsta grad!
:D