Tycker faktiskt att det är lite skönt att gå här hemma och pula och inte behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv - och kissarna.
Den blivande pappan har det säkert hur bra som helst på andra sidan Atlanten och nu, när askmolnet efter Grimsvötn verkar har dragit vidare, är jag inte brydd över hur han ska ta sig hem.
Här hemma försöker jag få ordning på de lösa tåtar som måste bindas ihop innan jag går på graviditespenning. Papper som ska fyllas i och skickas etc. Jag hoppas att allt blir klart i tid så att det slipper bli en fet inkomstlucka i sommar. Det har strulat till sig lite med min lön, som av misstag inte blev förhöjd förra året. Nu är det dessutom dags för nya löneförhandlingar, så min chef avvaktar med att fylla i de viktiga papper, som måste in till Försäkringskassan, tills det blivit ordning och reda på det hela... Jag går givetvis omkring och nojar och tror att Försäkringskassan inte ska godkänna min ledighet samt att det kommer att strula-strula-strula sig med pengar så att min ack-så-taskiga ekonomi blir ännu sämre.
Och för varje dag växer magen. Det är ständigt liv och rörelse där inne. Det sparkas och bonkas och grejas så det står härliga till. Känslan av ett liv i magen är helt fantastisk. Jag undrar så vad det är för filur som bor där inne.
Spelar musik och sjunger för henne varje dag. Hon ska bara bli ett musikaliskt underverk och därmed basta! *asg* ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar