Förbannade ligament/muskler/nerver...eller blindtarm(?)

I fredags kväll runt 19-20-snåret fick jag plötsligt ont i höger sida av buken.
Aj! Liten har lagt sig snett och trycker på nå't, tänkte jag.
Efter en stund gick jag och lade mig i soffan för att ge Liten chansen att vända sig/rätta till sig. Det enda som hände var att magen plötsligt blev skev och lutade åt höger - just den sidan där det smärtade. Det såg så roligt ut att jag började att skratta och samtidigt gjorde det så förbaskat ont att jag bara ville skrika rakt ut.
Då det inte blev bättre bestämde jag mig för att det var lika bra att gå till sängs. Jag höll knappt på att ta mig upp i bädden. Så ont gjorde det. Jag låg på vänster sida för att avbelasta den högra. Hamnade i någon slags dvala och vaknade av att sambon kom in i sovrummet för att se hur det stod till med mig. Jag sa att jag hade för jäkla ont och att jag behövde hjälp att komma upp eftersom jag behövde gå på toa. Han hjälpte mig upp ur sängen och jag kved av smärta. Att sätta sig ner och kissa var också en utmaning. Jag tänkte ett tag att "det här kan sluta i en ambulansfärd in till sjukan". Jag fick hjälp i säng igen och sov bedrövligt illa den natten. Varje gång jag skulle röra mig/vända mig - fick jag försiktigt röra en kroppsdel i taget och skjuta ifrån med händer och armbågar för att slippa använda mag- och benmuskler.
I lördags morse klev jag upp och tog en dusch. Sedan ringde jag Sjukvårdsupplysningen. Efter att ha talat med dem ringde jag Anatalenheten på Östra Sjukhuset. Vi var välkomna in och åkte på studs. Vi fick hjälp ganska omgående. Vi tog en CTG-kurva, lämnade urinprov, tog febertempen, gjorde en gynundersökning inkl. ultraljud samt tog sänkan. Alla prover/undersökningar såg finfina ut så vi fick rådet att åka hem, vila och avvakta. Läkaren konstaterade att jag visserligen hade ont "precis där blindtarmen sitter", men hon trodde att det var ligament/muskler/nerver som spökade och inte blindtarmen... Hela eftermiddagen och kvällen vilade och avvaktade jag. Ingen förändring.
I natt har jag sovit en smula bättre men läget är fortfarande det samma. Pratade med Sjukvårdsupplysningen igen denna morgon samt med en BM på Förlossningsenheten. Fick återigen rådet att avvakta och återkomma om jag får feber eller om smärtorna förvärras... Dryyyyygt är ordet. Jag hatar att vara sjuk och jag avskyr att inte kunna fungera som vanligt! Nu hoppas jag bara på att det ger med sig och går över eller att jag får svinont och feber så att man kan ta bort det som gör ont. Så här vill jag iaf inte gå omkring och ha det!