Fick även reda på att måste vänta (minst) ytterligare en cykel innan vi kan sätta igång med behandling igen. De har inte tid för någon äggutplockning förrän i november - december.
Denna väntan. Denna förbannade väntan...
Runt omkring mig är mina väninnor gravida, nyförlösta och stolta mammor sedan månader eller år tillbaka. Igår fick jag ett sms från en lycklig nybliven mamma och idag fick jag beskedet att en av mina väninnor, en tvåbarnsmamma, väntar tvillingar! Samtidigt som jag unnar dem allt gott och gläds med dem känner jag att livet är bra grymt och orättvist.
Jag skulle vilja skrika, gråta sparka och slå som en liten treåring. Jag skulle faktiskt vilja ge någon på käften, bara för att få ur mig all min ilska. Vem denna "någon" är - vet jag inte. Jag vet heller inte om det skulle kännas så mycket bättre efteråt... Jag vet bara att det gör ont, ont, ont inuti och jag vet att det finns ingenting som heter "rättvisa" när det gäller livet.
Livet är. Punkt. Just deal with it.
Så jag får väl försöka ta mig igenom min avund, min ilska och alla andra jobbiga känslor och vänta, vänta, vänta på min tur.
jag förstår dig så väl.. minns avunden, smärtan och ilskan...minns min närmaste väninnna som knappt vågade tala om att hon var gravid, utan att de ens hade försökt, efter fyra månaders relation...men visst blev jag lycklig för hennes skull, när jag lagt på telefonen gick jag o kräktes på jobbets toa, fick stänga Pressbyrån en stund för jag var ensam. Ingen som inte gått igenom det kan förstå din smärta, hoppas att dina vänner förstår dig.
SvaraRaderaVar arg, ta ut det ordentligt, gapa och skrik eller boxas...men glöm inte livet som passerar utanför.. och jaa jag om någon vet hur jävla svårt det är att ta till sig de orden. Vårda er relation, ta vara på varandra och var lyckliga att ni har varandra också, inte bara fokusera på bebis..och även det är SKITSVÅRT....hang in there
Kram/Weronica
Weronica - Jag tror att alla som är och har varit i vår sits känner igen sig. Man upplever liksom att "alla ynglar av sig" och själv står man på samma fläck och stampar. Det är frustrerande så in i norden.
SvaraRaderaJag har framför allt en gammal god vän (hej syster!) som vet p r e c i s vad jag går igenom. Hon har varit där själv och har idag tre ljuvliga barn. Hon är ett enormt stöd för mig och peppar mig när jag behöver det som bäst...
Jag glömmer verkligen inte livet som passerar utanför, även om det kanske inte låter så här i bloggen. Bloggen är till för tankar och känslor kring att försöka bli gravid. Resten av livet lämnar jag utanför. Och jag lovar att jag inte bara sörjer och mår dåligt utan jag lever, njuter, skrattar och har det gott. De positiva känslorna har jag dock inte samma behov av att ventilera här. Därför kan bloggen tolkas som dyster, förtvivlad och något "insnöad".
Jag/vi kämpar vidare. Annat kan vi inte göra.