Äntligen har jag fått tummen ur och fixat det tråkiga skatbo jag kallar hår. Jätteskönt!
Fick smyga in på damernas för att ta min nässpray mitt uppe i allt. Ville inte behöva svara på frågor om vad jag tar och varför. Visst kan jag ljuga, men jag tiger hellre.
Släkt och vänner är nyfikna och smått uppspelta. "Hur går det?" Tjaa, det är en svår fråga att svara på. Jag vet inte "hur det går" förrän det går...eller inte går. Själva medicineringarna överlever jag. Säkerligen kommer jag att påverkas och få ett och annat psykbryt men det går ju över. Vecka 16 - det är då det kommer att fladdra fjärilar i magen. Då är det ägguttagning. Fram tills dess chillar jag. Mycket mer kan jag inte göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar