Första tiden med Svea var så lätt. Hon åt och sov, åt och sov och aldrig hade hon besvär med magen... Det var en lugn och skön tid - för oss båda.
Nu börjar det bli riktigt jobbigt här hemma.
På dagarna går det bra. Det är kvällarna och nätterna som är tunga.
I går kväll hade Svea en period mellan 18-20 där hon inte riktigt kunde komma till ro. Hon åt, höll på att somna flera gånger men vaknade sedan till och kinkade, åt lite till, kinkade, fick magmassage, åt igen, somnade, vaknade, kinkade och somnade...
Ibland ser det ut just så. Ibland är det värre. Men när hon väl lyckas somna är det lugnt resten av kvällen och ungefär halva natten.
Så har det sett ut av och till sista tiden.
Svea åt sista kvällsmålet vid elva- halv tolv. Vid halv två var det dags för matning och blöjbyte. Då satte det jobbiga igång. Så här brukar det på ett ungefär se ut:
Först går det väldigt bra. Hon äter från ena bröstet och vilar sedan en stund. Då passar jag på, om jag inte redan har gjort det, att byta blöja. Sedan vill hon äta igen. Strax börjar hon åma och spänna sig vid bröstet. Hon vevar med armar och ben, släpper sugtaget och gallskriker. När hon gör så är det ingen mening att mata henne. Hon måste bli av med det som trycker på. Jag rapar henne och, om det verkar behövas, masserar magen så att gaserna ska komma ut. Sedan kan hon äta igen. Men det kan ta en stund. Så somnar hon vid bröstet och jag inbillar mig att hon kan läggas igen. Icke. Hon vill ha mer mat och det får hon givetvis.
Ibland går det bättre. En timmes jobb och hon är nöjd. Somnar gott igen. Ibland går det sämre. Hon får t.ex. hicka och det brukar oftast resultera i att hon kräks. I värsta fall vaknar hon till igen, vill ha bröstet och så sätter karusellen igång igen.
I natt kändes det rent ut sagt hopplöst. Hon åt, skrek, hickade, kräktes, skrek, åt, skrek osv i omgångar. Efter drygt två timmar var både hon och jag helt färdiga. Men hon ville inte sova och jag kände att jag inte hade mer mjölk att ge. Upp och fixa mjölkersättning. Fick i henne någon ynka mililiter, sedan ville hon inte ha mer. Vi lade oss för att sova. Efter en stund började hon vrida sig i sängen och krysta.
Så håller hon ofta på sen natt/tidig morgon. Hon skriker inte och hon är inte vaken, eller knappt vaken, men hon låter... och jag kan inte sova. Då vaggar jag hennes säng och hon blir tyst - en stund och så sätter det igång igen.
Efter 2 ½-timmarspasset orkade jag inte vagga sängen utan gick och la mig i ett annat rum och sov kanske 1 ½ timme till klockan var halv sju innan det var dags igen för matning. Höll på i ca en timme på ungefär samma sätt som innan. Mata, rapa, massera, mata. Sedan tog jag henne till sängen och låg ner och ammade henne.
Vi somnade båda två. Matade henne lite senare igen, liggandes och halvsovandes...
Jag vet att andra har det värre. Många timmar av skrik och otröstlig gråt. Det är ju faktiskt inte så att Svea skriker hela tiden. Det kommer i arga, smärtsamma, högljudda attacker tillsammans med vevandet, åmandet och viftandet. Men det är ändå jobbigt och frustrerande.
Har fått många goda tips och råd av vänner och bekanta som jag anammat. Vissa funkar bättre andra funkar sämre.
Kan konstatera att apotekets semperdroppar och minifomen inte funkar särskilt bra. (Eller så gör de det? Annars kanske hon hade skrikit i många timmar?)
I ärlighetens namn tror jag att det är som det är tills det går över. Möjligen att akupunktur skulle kunna funka men annars är det nog rapa/massera. Det är liksom som det är. Tröstlöst för dig just nu men det blir bättre! Jag höll också på med olika kurer (med Ellen) minifom å anis-te å fan å hans moster - hjälpte inte. Finns en bils på Olle där han vyssjar Ellen med gula proppar i öronen... Känns ju rätt hemskt när man ser den bilden idag men så var det. Usch. Morris har oxå haft sin släng och med honom testade jag oxå minifom och semperdroppar men till slut struntade jag i "allt". Det är som det är med tarmarna - tyvärr, det växer bort.
SvaraRaderaProva akupunktur - det kanske funkar!
Många kramar!!! Du/ni är inte ensamma!
(Jag tyckte att det var hur lätt som helst att få Ellen, hon bara sovåsov den första veckan/14 dagarna å sen... Oh no! All hell broke loose...)
Har pratat m BVC igen. SSK tyckte jag kunde pröva akupunktur om jag tror att det fungerar (de får egentligen inte uppmuntra till det eftersom det inte är vetenskapligt...) men det finns inte här i Göteborg/Mölndal utan man får åka till Stenungsund som ligger 5 mil bort. Drygt.
SvaraRaderaDet kan hända att jag ammar lite för ofta och att Svea växer lite för fort. (Nu är det problem åt DET hållet! Helt sjukt.) Ska försöka amma var tredje timme och inte oftare än så.
Har läst lite om forskning kring kolik och akupunktur:
" Det har visat sig att om barnen matas högst varannan till var tredje timma så minskar smärtorna från magen. Tarmarna är utspända av smärtsamma gaser och buken blir ”paddlik” i formen. Avföringen är gul-grön till spenatgrön, vattentunn, illaluktande och tarmen tömmer sig frekvent. Dessa barn verkar också ha svårt att rapa och de har lite saliv i munnen. De har också en brant stigande viktkurva."
Nu tycker jag inte att Svea har gröngult eller spenatgrönt bajs eller att det luktar särskilt illa. Hon är varjen lätt eller svårrapad. Möjligtvis har hon lite saliv och det är klart att magen blir spänd och öm när hon har gaser.
Ska ringa Barnmottagningen i morgon och se om jag kan få en tid - bara för att utesluta andra mag-tarmbesvär, få tips och råd samt passa på att väga Svea för att se om hon har raketökat i vikt.
Det är antagligen som du säger - det ger sig.
Men man blir ju så jävla frustrerad och är villig att pröva ALLT för att underlätta livet både för henne och för mig.
Det är skönt att veta att man inte är ensammen om dessa problem för det är just så jag känner mig när jag försöker trösta och lindra och håller på att bli galen av sömnbrist... :-P
Tack kära vän! Kram på dig!