Lust - kyskhet

"Lust är en känsla som präglas av en stark längtan efter, och uppfyllandet av, något som ger stor tillfredsställelse. Lust är förknippad med kroppslig njutning, även inkluderande intellektuell stimulans.
Vällust är en överdriven strävan efter njutning, främst då sexuella njutningar. Enligt katolska kyrkans tradition betraktas ett liv i omättligt sökande efter vällust (lat. luxuria) som en dödssynd.
Om man hänger sig åt denna dödssynd skulle man i helvetet bli insmord i eld och svavel. Den av de sju dygderna som är motsatsen till vällust är kyskhet."

Tjaaa, då är jag så långt ifrån denna dödssynd man någonsin kan komma.
Kyskhet är däremot min melodi och har varit alldeles för länge nu.
Hur tusan gör man för att vända på det? Inte fan funkar det med alla tips och råd man får i veckoblaskorna. Det sitter djupare än sexiga underkläder, tända ljus, romantiska middag och "20 olika, fräcka ställingar"...

I've totally lost my mojo.

Frukost

Det är något helt magiskt med frukost.
Jag har alltid varit en frukostmänniska men jag tror att frukosten har blivit ännu viktigare för mig nu. Finns det inte "rätt" frukostmat hemma blir det katastrof.
Så vad gör man? Jo, man drar på sig ytterkläderna och knatar bort till Ica Maxi klockan 21 en söndagkväll och handlar de här viktiga varorna:
Apelsinjuice (nektar går också bra)
Bröd (gärna grovt)
Gott pålägg (denna gång blev det makrill i tomatsås)
Havremjölk (så jag kan koka gröt på morgonen)
Yogurt (laktosfri förstås)
Frukt (köpte svinbilliga blodapelsiner som var riktigt goda)
Nu har jag så jag klarar mig ett par dagar.
Gött.

Äter man så växer man...

Uppdatering - vecka 15

Jösses, vad dålig jag är på att skriva!

OK, what's up?

Magen har börjat ta form. Tänkte lägga upp kort men hittar inte sladd-aset.

Har välsignats med invärtes, inflamerade hemorojder efter att ha varit konstant förstoppad och stenhård i magen i ett antal veckor. Det är graviditetshormonerna som ställer till det.

Jag gör det jag kan för att få ordning på magen: tar lunilax, blandar i linfrön i gröten/yogurten, äter kiwi och päron, dricker kaffe, dricker massor av vatten, rör på mig, tar en sup olivolja varje morgon... *suck* Vissa dagar är bättre än andra men jag är verkligen inte "bra".

Har fått betydligt större förståelse för gamla människors fixering vid deras mag- och tarmfunktion...

Idag ska jag inhandla Sunwic och se om det har någon effekt.

Har dragits med migränvärk i tre dagar. Nu har jag fått nog. När jag träffade barnmorskan idag bad jag henne be läkaren skriva ut Citodon, ett läkemedel som jag egentligen drar mig för att ta men som läkaren rekomenderat. Nu jäklar ska huvudvärken bort!

En positiv sak i "allt mörker" är att den värsta tröttheten har släppt. Och den bubbla av " lätt blues" som jag befunnit mig i har mer eller mindre spruckit. Inte för att jag har gått och varit deppig, men jag har känt mig avskärmad och något...likgiltig.

I övrigt är allt bra. Mina besvär är varken ovanliga eller livsfarliga så det är bara att bita ihop och kämpa på.

Det var alles för denna gång.

Liten - 13 veckor gammal

Filmsnutt från när vi skulle göra KUB-testet.

KUB-test

Denna vecka har vi varit på Östra för att göra ett s.k. KUB-test. (Man mäter nackspalten m hjälp av ultraljud samt tittar på de blodprover man lämnat vid ett tidigare läkarbesök på MVC.)

Vid första besöket satt babyn upp i livmodern och trots tappra försök, av både barnmorskan och mig, fick vi den inte att lägga sig. Vi fick helt enkelt ge upp och komma tillbaka.

Idag var vi där igen. Samma visa. Babyn satt bekvämt i Buddhaställning och blåvägrade att lägga sig. Barnmorskan hämtade en läkare som genomförde UL, VUL och därefter UL igen och till slut fick de en mätning de var nöjda med.

Efter att ha slagit ihop faktorer som: min ålder, huruvida jag är rökare eller ej, härkomst (europeisk), mina blodprover samt mätningen av nackspalten fick vi så en beräkning (en uppskattning) på risken för kromosomavvikelse. Då den, tack och lov, visade sig vara låg tog vi beslutet att strunta i fostervattensprov och hoppas på det bästa.

Det känns bra och jag är inte det minsta orolig. Det blir som det blir och jag är helt säker på att det blir bra.

Ett 12 veckor gammalt spratteltroll har byggt bo i min mage. Alla prover har hittills sett bra ut.

Närmast väntar ett nupp-test, ett eventuellt fostervattensprov samt det obligatoriska ultraljudet i vecka 18-20. Spännande tider!