Airborne

I tisdags förra veckan flög Svea för första gången. Vi åkte från Göteborg till Stockholm och sedan vidare till Östersund. Det gick hur bra som helst. Svea sov mest hela vägen. Vi tillbringade ett par timmar hemma hos en god vän innan vi tog premiärtågturen till släkten i Duved. Där tillbringade vi ett par hektiska dagar innan det var dags att åka tillbaka till Östersund igen. De flesta av släktingarna och vännerna hann träffa lilla Svea innan vi, efter en veckas vistelse, tog flyget tillbaka till Göteborg. På det stora hela gick hela äventyret bra. Svea var oerhört duktig och klarade av miljöombyten och alla nya ansikten mycket bra. Själv kände jag mig ganska stressad. Dels för att det är ett himla meck att resa själv med liten bäbis, stor packning, vagn etc. och dels för att jag är dum nog att "flänga runt" mellan alla som vill träffas istället för att be dem komma till mig. En viktig läxa som jag tänker minnas till nästa gång. Det är givetvis jätteroligt att träffa alla och jag är löjligt stolt över Svea men det blir helt enkelt för mycket. Det lustiga är att ibland är tanken jobbigare och mer stressande än själva utförandet av den. Jag fick god hjälp av vänner och släktingar och detta underlättade vistelsen och åkandet hit och dit, men jag kan, utan att ljuga, säga att jag var helt slut av allt hälsa-påande och det var väldigt skönt att komma hem igen. Nästa gång vi åker upp till Jämtland blir troligtvis med bil. Ett nytt äventyr för lilla Svea. Då ska vi fira jul och nyår med släkt och underbara vänner. Det ska bli himla kul!