Fyrtioåttonde dagen

D-day + 2.

Gråten fick komma och gå som den ville igår.

Det är skönt att gråta. Jag vet att det hjälper.

Idag blöder jag. Åtminstone fungerar kroppen som den ska.

Pratade med K.K. igår. Hinner antagligen inte med en ägginsättning till innan de stänger för sommaren. Då får vi vänta till augusti eller september. Det känns surt.

Denna väntan... Jag tycker jag har väntat länge nog.

Dagboken får vila och vänta med mig.

Fyrtiosjunde dagen

D-day +1.

Efter tre tagna tester kan vi bara konstatera att det inte blev något denna gång.

Det känns givetvis väldigt ledsamt och dystert.

Alla förväntningar och förhoppningar smulades på ett ögonblick sönder och lämnade plats åt besvikelse och gråt.

Men, det är ingen mening att grubbla.

Vi har gjort allt vi har kunnat. Naturen ville bara inte.

Tack och lov har vi ett befruktat ägg till i frysen.

Ska ringa K.K. idag och ta reda på vad som är nästa steg.

Fyrtiosjätte dagen

D-day.

Vilket antiklimax.

Först visades bara kontrollstrecket...

Sedan en antydan om ett streck till.

Måste alltså testa en gång till inom 48 timmar.

Nu blev det jobbigt på riktigt.

Fyrtiofemte dagen

D-day -1...

Det är nästan så att jag inte kan hålla mig, men jag ska inte fuska!

Fyrtiofjärde dagen

Allt väl. Peppar, peppar...

Fyrtioandra dagen

Min kropp.

Jag känner efter, analyserar och spekulerar.

So far so good.

Men än så länge har jag inte hoppat över bäcken...

Fyrtioförsta dagen

Befinner mig nu i en känslig del av processen.

Antingen kommer det en blödning eller så håller det i sig...

Nu är det bara ett par dagar kvar till + eller gråt.

Olidligt spännande.