Lillan hade uppenbara magbekymmer. Hon grinade illa, kinkade, fjärtade och poopade - i massor. När jag ammat henne satt jag upp med henne för att få mjölken att rinna ner och stanna i magen. Hur jag än gjorde kom den upp. Ibland bara en munfull, ibland hela härligheten. Svea fick hicka och den fick henne att spy ytterligare. Gråt och kink. Till slut hade jag ingen vettig mjölk kvar utan fick ta ersättning. Även denna fick hon upp. Ett tag kändes det totalt hopplöst, men efter femsnåret vände det och vi fick sova båda två.
Det är bara att inse - alla dagar och nätter kan inte vara lika bra. Ibland får man kämpa - förtvivlad och oändligt trött...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar