Det jobbigaste är när jag kommer på saker som jag glömt. Viktiga saker som att titta till en väninnas katter när hon är bortrest t.ex. Nu ljög jag. Jag kom inte på det själv. Hon skickade ett sms... när det redan var för sent. Och nu har jag väldigt dåligt samvete...
På jobbet måste jag skriva ner saker hela tiden. Har ett schema där det utförligt står vad jag ska göra och hos vem. Likt förbannat glömmmer jag. Härom kvällen glömde jag en farbror. Borde ha svängt förbi honom vid sjusnåret men han fick vänta till halv nio. För jag glömde. Inte för att det handlade om en livsnödvändig insats. Farbrorn skulle ha ögondroppar.
Men ändå.
Mitt minne suger.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar