Det ser ut som att...

...Loppan ska få ett syskon. Runt den 20:e november.

 Vi är glada. :-)

Time flies!

Men jösses, vad usel jag är på att skriva!
Dagar, veckor och månader har gått sedan sist. Mycket har hänt.

Svea utreds för epilepsi efter att ha haft fem krampanfall mellan oktober och januari. En jobbig tid.
Det har blivit x antal läkarbesök - både planerade och akuta. Oron och maktlösheten har varit värst.

Nu var det dock ett tag sedan sist hon krampade. Peppar, peppar!
Någonstans hoppas vi att anfallen orsakats av edn explosion av tänder som skett i Sveas mun.
Hon har nu alla tänder man kan ha (förutom visdomständerna). Kanske rena rama önsketänkandet men faktum är att sedan sista tanden sköt ut - har det varit lugnt på krampfronten...

I övrigt mår hon prima, den lilla Loppan!

Pappa Niclas skolade in Svea på dagis i januari. Det har gått väldans bra. Hon verkar stortrivas. Hon äter som en häst och sover gott när det är vilodags. Man märker tydligt hur fort hon utvecklas. Att umgås med barn i olika åldrar bidrar mycket. Sitta på tripp trapp-stol, äta själv osv.

Favoritsysselsättningarna nu vid 1½ års ålder är att:

leka m pappas Ipad eller mobiltelefon

gunga - högt och länge

lyssna på musik, dansa och sjunga

rota i vår sopsortering (plast och papper sprids ut öööööverallt)

mata fåglar

Så ser livet ut - just nu.

Drottning Silvias Barnsjukhus

När Loppan var 8-9 månader fick hon en rejäl urinvägsinfektion. Eftersom hon var så liten ville man kolla upp henne rejält (njurar, urinvägar) för att se att hon inte hade något fel.

Först tog man blod-och njurprov.

Sedan gjorde man ett ultraljud på njurarna.

Idag har vi gjort *gammakameraundersökning.

Den oro och ångest vi känt inför *detta har nu äntligen släppt. Visserligen var Svea ledsen när de skulle kontrollera hennes vener i handlovarna, i armveckan och på fötterna och hon var inte ett dugg gladare  när de, med hjälp av en spruta, förde in en tunn slag i handloven och sprutade in radioaktiv vätska. När det var klart fick vi vänta i drygt 3 timmar för att vätskan skulle hinna leta sig till njurarna.
När det var dags för själva undersökningen hade Svea hunnit äta lunch och somnat i min famn.
Personalen hade dämpat belysningen och bäddat mjukt på britsen där Svea skulle ligga. Vi tassade in i undersökningsrummet och lade försiktigt ner henne.
Ryggläge - sida - sida klarade Svea av utan att vakna. Vi satt hela tiden med och jag höll min hand mot hennes lilla bröst. När undersökningen var klar lyfte jag upp henne och bar in henne till ett rum som personalen ordnade. Där fick Svea sova klart och sedan kunde vi åka hem.

Vi är oerhört tacksamma över hur vänliga och professionella personalen var på sjukhuset. De månade både om Svea och oss. Våra önskemål hörsammades och allt gick smidigt och lugnt till.

Nu sitter vi i hemmets trygga vrå och väntar "bara" på besked.

Svea äter smultron i farmors och farfars trädgård.

"Yeah!"

Sahlgrenska, Reproduktionsmedicin

Idag var vi och besökte den magiska plats där Svea blev till.
Vi lämnade ett tack-kort och pratade en stund med personalen.
Tyvärr var vår läkare, Lars Nilsson, inte där idag.
När vi stod och kikade på en av de tavlor där de samlat bilder på IVF-bebisar kom tårarna...
Var inte beredd på att jag skulle bli så känslosam. Vi är så oerhört tacksamma över att vi bor i ett land där man kan få hjälp med att skapa nytt liv. Vi är oändligt tacksamma över att vi har vår underbara lilla Svealoppa!

Loppan har fyllt 1 år! (2012-08-14)

Oj, vilken sommar vi har haft!
Svealoppan har fyllt 1 år, lärt sig att stå och gå, lärt sig att kryp-hasa, lärt sig att säga "farfar", "vov" och "mjau". Hon har vuxit på längden och bredden, fått mer hår och bus i blicken.
Här är ett kort från födelsedagen.

Reklam!

För en annan blogg: BaravaraLisa

Den är ytterst roande!

http://baravaralisa.bloggplatsen.se/

Spread the word folks!